En av de stora begivenheterna under våren har för många blivit de årliga kosläppen. För de allra flesta är detta ett lika säkert vårtecken som lärkans sång. För många är detta den enda kontakt man har med den mat man sedan äter. För oss som lever och verkar tillsammans med korna är det en av de bästa dagarna på året. Det är lika skönt som att åter stalla in djuren när hösten kommer med väta och kyla.
Lantbruk och livsmedelsproduktion består av en mängd cykliska och komplexa samband. Bonden bestämmer vad som ska sås och vad som ska skördas, vad som ska rensas bort och vad som ska växa vidare, när djur släpps ut och när de samlas in, när liv ska ges och när liv ska tas. I gengäld inrättar bonden sin vardag efter vad gröda och djur kräver. Djurs och grödors behov går före de mänskliga.
Stora delar av befolkningen har i dag tappat kontakten med jordbruket. De flesta har specialiserat sig, flyttat till stan och lever av annat än jordbruk.
Stora delar av befolkningen har i dag tappat kontakten med jordbruket. De flesta har specialiserat sig, flyttat till stan och lever av annat än jordbruk. Majoriteten litar dock på att de som producerar livsmedel till den större befolkningen gör detta på ett sunt och respektfullt vis. Vi har också lagstiftning och kontroller som verifierar att ingen missbrukar detta förtroende.
På senare år har en liten, men högljudd, klick i samhällets utkanter aktivt och systematiskt kampanjat mot rätten att hålla djur. De gör det utan någon som helst relation eller kunskap om de symbiotiska förhållanden som råder mellan ko och skötare, animalieproduktion och produktion av vegetabilier. De vill heller inte förstå hur viktiga idisslarna är för den vilda floran och faunan av allt från mikrober i marken till blommor och fåglar.
Att den biologiska mångfalden utarmas i våra landskap är en konsekvens av att idisslarna försvinner. Vissa kustregioner har sedan issmältning och landhöjning konsekvent hävdats av idisslare, fram till nu. När idisslarna försvinner sker en ekologisk katastrof.
Att de tama idisslarna försvinner är det högsta målet för den rörelse som nu med alla, även olagliga, medel alltmer ifrågasätter djurhållning.
Att de tama idisslarna försvinner är det högsta målet för den rörelse som nu med alla, även olagliga, medel alltmer ifrågasätter djurhållning. Det har gått så långt att de nu ger sig på själva symbolen för god djurhållning, kosläppen.
Jordbruket är fundamentet på vilken vår civilisation vilar. Det är en av de äldsta formerna av kulturutövning vi känner till. Ett civiliserat samhälle bemöter inte okunskap, våld och hot med mer våld. Man bemöter det med att låta vardagen fortsätta som vanligt.
Vi kommer därför att fortsätta att släppa ut våra kor och producera näringstäta, nyttiga och ekologiskt hållbara livsmedel. Och vi hoppas att människor kommer att fortsätta att möta våren tillsammans med korna. Välkomna!
Per Larsson
mjölkbonde, Tibro