Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Torbjörn Nilsson.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Nilsson överväldigad över utmärkelsen

Torbjörn Nilsson är alla tiders fotbollsspelare i Göteborg. – Jag är tacksam att folk har uppskattat det man har gjort där ute, säger han och sveper med handen över Ullevi.

Nya Ullevi var Torbjörn Nilssons scen. Det var här han lade grunden till skytteligatiteln 1981, Blåvitts allsvenska serieseger 1982 och Uefacupvinst samma år. Det var mål han gjorde här som gav honom titeln Europas bäste cupmålskytt två år i rad på 80-talet.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– När det var fullsatt här var det magisk stämning. Jag hade satt Gunnar Gren etta, tror jag. Även fast jag inte har sett honom spela. "Bebben" och några till har pratat om de här gamla tiderna. Agne Simonsson kommer jag ihåg, jag tyckte han var kanon. Jag kan inte jämföra honom med Gren, säger Torbjörn Nilsson.

Torbjörn Nilsson är överväldigad av GP-sportens utmärkelse – och fortsätter jämförelsen med tvåan på listan, Gamla Ullevis förstevakt och mästare, Gunnar Gren.

– Han och jag har kanske olika meriter, han var utomlands och har fler landskamper, medan jag har fler mål och europeiska cuper. Offensiva spelare hamnar oftast högst på sådana här listor. Glenn Hysén är ju en av de bästa försvararna genom tiderna, tycker "Totte".

Vilket var ditt enskilt största ögonblick som idrottsman?

– Det är ju Uefacupfinalen, det går inte att komma ifrån.

Vad konkurrerar? Finns det något?

– På den tiden tyckte många att Uefacupen var svårare att vinna än Europacupen. Det är fel att säga att en semifinal i Europacupen, där vi nästan är i final, slår ut Uefacupen, för det gör det inte. Uefacupen var svårare att vinna.

Vilket var ditt allra vackraste mål?

– Jag vet inte. Viktigast var nog 2-0-målet mot Hamburg i finalen, tror jag.

Var det inte vackrast också?

– Det är alltid svårt att veta hur man bedömer ett vackert mål. En boll som flyger in i krysset eller någon som springer med bollen?

Vilket mål tror du att folk förknippar dig med?

– Det är ju Hammarbymålet, när jag drar en massa spelare. Eller "massa" … tre stycken tror jag att jag dribblar av. Grejen med det var att matchen inte gällde något. Halmstad var redan klara mästare.

Vet de unga göteborgarna vem du är i dag, blir du igenkänd av en tioåring?

– Nej, inte det minsta. Jag kan gå i Jonsered och titta på ungdomsfotboll, det är inte jäkel som känner igen mig. Det gör mig inte det minsta.

– Jag hörde en historia där Emir Bajrami hade frågat Reine Almqvist om han hade spelat fotboll. "Ja. Jag har vunnit skytteligan tvåa gånger", svarade Reine.

Hur viktigt är det att vårda historien?

– Jag vet inte på vilken skala man skall mäta det, vad som är viktigt. Tradition är viktigt, kulturbärare är viktiga. Att man för saker vidare, som står för goda saker.

Har du några fotbollsdrömmar kvar?

– Dyker det upp ett erbjudande som jag tycker är intressant, så … Jag vill inte börja om på en lägre nivå. Att börja i division 1 vet jag inte om jag orkar.

Gillar du att prata fotboll?

– Jag gillar inte att prata om det som har varit. Jag vill prata nutid och det som händer.

Om du själv skulle välja ett tema nu som har med fotboll att göra, vad väljer du då?

– Spelarutveckling. Det finns planer, men de skall ifrågasättas. En utvecklingsplan är väldigt individuell. I min ungdom, innan man styrketränade, tränade jag mycket ankgång under ledning av Nisse Berghamn. Det är jag honom evigt tacksam.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.