I förra veckan besökte jag London. Situationen i Storbritannien är mycket besvärlig ekonomiskt och man får räkna med att det är dåliga tider fram till 2018. Det märkliga är att trots krisen har fler fått arbete, men det har skett till priset av försämrad produktivitet och ingen reallöneutveckling. Med andra ord inget framgångsrecept att ta efter för Sverige.
Labour förlorade valet 2010 efter att ha suttit 13 år i regeringsmakten. In kom en koalitionsregering med konservativa och liberaldemokrater. De har haft det tufft med många obekväma och otacksamma beslut som måsta tas för att får ordning på ekonomin, men det är inte enbart det som gör att regeringspartierna faller kraftigt i opinionen. När Tories gick till val försökte man sig på en förnyelse liknande Nya Moderaterna eller New Labour. Partiledaren Cameron talade mycket om medkännande konservatism och ville visa att det var ett modernare och öppnare konservativt parti som gick till val.
Men två år senare är det inte så att man upplever att det är ett särskilt förnyat eller modernt Tories. Tvärtom är Cameron sedd som en traditionell konservativ premiärminister och en stor grupp i det egna partiet i parlamentet gör allt för att visa att man är gamla konservativa som är mot Europa, kvinnofientliga och driver traditionella frågor som gynnar de rika.
Samtidigt har Labour fått upp ångan igen med opinionssiffror på ca 45 procent och en partiledare som blir alltmer populär. Labour har förvisso lämnat New Labour bakom sig, men det är tydligt att man inte söker sig till Old Labour heller. Istället försöker Ed Miliband ta ett nytt grepp på temat One Nation för att visa att Labour är det parti som kan företräda alla britter.
Här finns en läxa att lära för svenska socialdemokrater. Tories försökte gena i kurvorna med sin förnyelse av politik och attityd. Det tog dem knappt till regeringsmakten, men har tappat kraftigt i opinionen. Ska man som parti vinna väljarnas stöd på lång sikt, New Labour vann tre val i rad och hittills har Nya Moderaterna vunnit två, måste förnyelsen ske på allvar så att väljarna verkligen är övertygade. Här tror jag en viktig förklaring finns till att S faller i opinionen för tillfället. Risken är att den inåtvända S-debatten om vinst i välfärden får samma effekt som hatet mot EU har för Tories relation till väljarna.
Löfven har en god chans att vända detta, men det gäller de aktiva på djupet förstår att förnyelsen inte kommer enkelt och att väljarstödet måste förtjänas i form av handling.