Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Navid Modiri: "För svensken är arbete religion"

Svensken tror på Arbetet. När världens mest Gudsfrånvända nation slutar gå i kyrkan vallfärdar vi i stället till arbetsplatsen. Platsen där todo-listor lyfts upp på altare och överpresterarna mässar om lathetens sex ryttare som förebådar domedagen. 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Arbetsförmedlingen är biktbåset där du bekänner dina synder. Prisutdelningen för månadens medarbetare fungerar som konfirmation. Pilgrimsfärden blir av när du åker på team-
building till Visby och tillsammans med dina kollegor gör rituella cirklar runt karaeokemaskinen för att visa er vördnad. Nattvarden har bytts ut mot After Work där du och de andra överarbetarna plundrar buffén i hopp om frälsning.
Du skall icke gå på bidrag! Du skall betala skatt! 
När främlingarna står vid den svenska gränsen och bankar för att släppas in så är villkoret enkelt: Att de jobbar hårt. Att de lär sig det heliga språket. Och det heliga språket är inte svenska. Det är arbetsmoraliska med en duktighetsdialekt.
Statistiska Centralbyrån vittnar om att 7 av 10 får jobb genom kontakter och flera välvilliga integrationsinitiativ har gjort det till sin business att använda sig av just den siffran för att hjälpa nyanlända att integreras in i Sverige genom att de snabbt kommer i arbete.
Jobb är jobb. Det är inget heligt. Det är inget svenskt med arbetsmoral. Det är bara att vi svenskar jobbar mycket. Väldigt mycket.
En av de första frågorna du ställer till en svensk är: så vad gör du då? Inte hur mår du. Inte vem är du. Inte vad tycker du om. Utan vad GÖR du.
Att en nyanländ person kastas in i arbete gör inte den personen per automatik till en del av den svenska gemenskapen. Det gör den personen automatiskt till en del av den stora svenska sorgen: att vi arbetar mer än vi umgås. Att vi jobbar mer än vi pratar med varandra. Att vi lever största delen av våra liv med ögonen på något annat än varandra.
Jobb är inte integration. Jobb är jobb. En människa blir en del av det svenska samhället när samhället är intresserat av att ha en relation med den människan. Integration börjar med ett hej. Med nyfikenhet. På en nyanländ person och dennes familj, släktingar, kultur, humor, sorg och framtidshopp.
Jag tror inte på en skäggig gubbe bakom ett moln som kommer att döma mig för mina synder men jag tror starkt på att om människor synkar sina drömmar med varandra lika ofta som vi synkar vår smartphone med vår jobbdator så har vi en ljusare framtid. Jag tror att godhet vinner om vi påminner varandra om det. Jag tror att förlåtelse är lätt att prata om och jävligt svårt att praktisera. Det är därför det är så fint när vi gör det. Jag tror på oss. Jag tror vi kan bättre än så här. Halleluja!