Systrarna Rachel och Becky Unthank fortsätter att utveckla den brittiska folkmusiken på det sätt som folkmusiken väl egentligen alltid har utvecklats. Genom att musiker och sångare rotat sig bakåt i historien, plockat upp gamla mer eller mindre bortglömda sånger, och tolkat dem på sitt eget vis.
The Unthanks har valt att ta sig an Molly Drakes material. Molly föddes som Mary Lloyd i Rangoon 1915 och avled i Tanworth-in-Arden, England 1993, 77 år gammal. Molly skrev posei och sånger som hon under 50-talet spelade in med enkla medel i hemmet.
Inspelningarna nådde aldrig utanför familjen, inte förrän långt senare när hennes son hade nått sin ikoniska status och fansen ville veta mer om hans bakgrund. Och ja just det, Mollys pojk hette Nick.
Numera finns Molly Drakes sånger utgivna på två samlingsalbum, men det är fint att The Unthanks har arrangerat upp dem, klätt dem fina. Grunden är fortfarande piano och sång men varsamma stråkar och de två rösterna understryker Molly Drakes stillsamma, ofta mörka, men alltid romantiska anslag i både text och ton.
Likheterna med Nick Drakes uttryck är uppenbara, men Molly Drakes poesi är ändå rakare, mer omedelbar. Det är som att hon kunde skriva så filterlöst eftersom tanken inte var att orden skulle få vingar.
Lyssna exempelvis på Little Weaver bird som till en början nästan kan uppfattas som banal, men som under de enkla, upprepade fraserna har en avgrund som långsamt öppnar sig. Något som The Unthanks illustrerar med den först vagg- vise-aktiga men sedan oroliga musiken. Det är väldigt bra.
