Få skivbolag kan visa upp en sådan kvalitetsstämpel och finkalibrerad fingertoppskänsla som Anti. Med artister som Tom Waits, Calexico, Beth Orton, Jeff Tweedy, Neko Case, Joe Henry, Kate Bush, Mavis Staples och Bettye Lavette blir man självklart nyfiken när de presenterar en ny akt.
Och glad när det visar sig att 25-åriga singer/songwritern Jade Jackson låter som en kalifornisk version av Lucinda Williams, bara lite yngre och något mindre ångestriden.
I alla fall låter hon så i sköna, tillbakablickande Back when (där en ung Jade Jackson klättrar upp på taken, lyssnar på Hank Williams och kikar mot stjärnorna, och där själva melodin påminner om Lucinda Williams Drunken angel) och i den lite stelt swamprockande Good time gone.
Troubled end stövlar fram med Johnny Cashs beprövade boom chicka boom-gung och hade behövt lite mariachifärgad blåshjälp från bolagskompisarna i Calexico för att verkligen lyfta.
Bättre funkar den småtaggiga balladen No guarantees och framförallt den stillsamt eftertänksamma Gilded, där Jackson verkligen får visa upp sin röst.
Jade Jackson är en av de nya, unga countryartister som musikmagasinet Rolling Stone valt att lyfta fram som någon att hålla ögonen på. Och visst har Jackson talang så det räcker och blir över, även om detta också känns som en rätt typisk debutplatta.
Grundkänslan är stabil men här finns vissa skavanker och man lämnas med en gnagande misstanke om att det finns mer att plocka ut.
Lite överraskad läser jag att Jade Jackson i sommar ska turnera genom USA tillsammans med .... wait for it ... Social Distortion. Det låter helt bisarrt, innan jag inser att det är det gamla punkbandets sångare och frontfigur Mike Ness som har producerat Jacksons debutalbum Gilded.
Där finns kanske också en förklaring till den skavande känslan i vissa av sångerna, men att de ska turnera ihop låter fortfarande lika bisarrt.
