Felfritt när In Flames kom hem

Glöm toppmötet - det är In Flames som regerar i Göteborg.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Ok, europeiskt toppmöte runt hörnet, men det var inne i fullsmockade Scandinavium som de verkliga höjdarna huserade under torsdagskvällen. Hemmasönerna i In Flames regerade med fast hand i en spelning som i princip saknade dippar.

I rött ljus och med med det genomskinliga tyget fortfarande hängande framför scenen gjorde In Flames entré i den klassiska hårdrocksborgen med en lika distinkt som vacker Drained. Det är inte många band som kan gå in och sätta ett sådant avtryck redan från första låten. Men nu är ju In Flames inget vanligt band. Trots medlemsbyten och ibland lite snåriga vägar är man fortfarande fenomenala på att smälta samman blänkande, vacker metallisk hårdhet med dynamik och ett slösande överflöd av smittande melodier.

ANNONS

"Kan vi inte bara vara lite jävla analoga ikväll, glömma allt som finns utanför de här väggarna och bara njuta i en och en halv timme", uppmanar sångaren Anders Fridén innan gitarrerna riff-rusar genom en urläcker, intensiv femfyrars Trigger.

Intensiteten skruvas upp

"Släpp loss alla känslorna!!!", vrålar Fridén sedan och publiken nere på golvet studsar frenetiskt upp och ned när refrängen i Only for the weak skruvar upp intensiteten ytterligare.

Som alltid med In Flames är det också en visuellt hänförande föreställning. Ljuset är förhållandevis sparsamt men lika snyggt som effektivt och under bland annat Dead alone och Save me utnyttjar man ledskärmarna till rena rama videokonsten.

Och visst är även ljudet gött. Starkt, rikt och krispigt.

Bygger perfekt rockshow

Tempot, men absolut inte energin dras ned en smula med Moonshield och The Jester's dance, det handlar bara om att In Flames vet exakt hur de ska bygga den perfekta rockshowen med variation och virtuositet.

Fridén, den ödmjuke frontmannen som förmår hantera en stor publik med värme, kärlek och närvaro, tackar fansen innan känsliga utbrottet Here until forvever. Sedan är det bara den långa, maffiga målgången kvar.

Till sist skickar In Flames ut oss i novembernatten med The End. Härligt var det.

ANNONS