Monstret som får byn att blomstra

Allt går dåligt i den lilla glesbygdskommunen, men så dyker en underlig varelse upp i skogen. Johan Werkmäster läser en ganska underhållande bok med allvarsamma stänk.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Vad är det för en egendomlig och skrämmande varelse som rör sig i skogen? undrar Danielsson – kommunalråd i ett utflyttningssamhälle i Bergslagen. En lördag beger han sig till skogs med hustru och tonårsson för att plocka svamp. I skymningen, när de just ska åka hem, brakar det till bland träden och något stort, mörkt och fnysande blir synligt. Med sin mobil lyckas sonen filma varelsen innan familjen flyr till bilen och kör därifrån.

En berusad björn i Bergslagen är Petteri Nuottimäkis andra roman, ”en ny uppsluppen skröna” enligt förlagsreklamen, vilket signalerar att läsningen ska vara rolig för att inte säga en riktig skrattfest. Och visst är berättelsen ofta dråplig, ibland så att hälften kunde vara nog. Men här finns också, gudskelov, allvarligare perspektiv som riktar in sig på avfolkningsbygder och glesbygdsproblem. Samt vissa människors tendens att omedelbart låta sig entusiasmeras av svårförklarliga fenomen.

ANNONS

Sonen lägger ut filmen på Youtube, klippet sprids över internet och på sociala medier och inom kort är Mårgårdamonstret, som varelsen kommer att kallas, känd över snart sagt hela världen. Kommunalrådet har gissat att det rör sig om en full björn som berusat sig på jäst fallfrukt. Andra menar att det är en förrymd elefantunge, en utomjording eller kanske ett urtidsmonster.

I vilket fall strömmar nyfikna människor till från när och fjärran. Den lilla turism- och servicenäringen som trots allt finns i kommunen i form av några hotell, restauranger och affärer börjar plötsligt blomstra. Nyss fanns det tjänstemän som menade att det var lika bra att ge upp och helt enkelt lägga ner den konkursmässiga kommunen. Nu tycks den plötsligt ha en framtid. Men hur länge kommer boomen att vara? Och vad är dess pris?

Nuottimäkis roman är inte stor litteratur men förhållandevis god underhållning med allvarsamma stänk. Och det är inte så illa.

ANNONS