Ett lillfinger, eller snarare två som möts, är centrum för hettande känslor mellan två unga i Mian Lodalens lättlästa roman Första natten. Det handlar om blixtsnabb förälskelse men lika mycket om mod – mod att exponera sina känslor, att visa sig sårbar.
Linda sitter med en kompis och slötittar på tv när hon av en ingivelse går in på Tinder och börjar chatta med en annan flicka. På ett för henne ovanligt spontant sätt stämmer hon möte med Mandi utanför en klubb. Hon förstår inte riktigt hur hon förmår sig, inte heller hur hon vågar följa med Mandi hem i en taxi och stanna hela natten.
Boken skildrar de första tre veckorna i förhållandet då Linda bit för bit släpper in kärleken i sitt liv, även om sista scenen avslöjar att hon ännu inte tagit steget att berätta för familj och kompisar om sin nya relation.
Vilja förlag har specialiserat sig på lättläst litteratur för vuxna och unga vuxna. Lodalens bok hör till gruppen med mest avancerade texter, kallad X-Large. Enligt metoden Lix, läsbarhetsindex, hamnar texten på 18 vilket är på nivå med barnböcker, även om det finns stor spridning inom den kategorin. Hur fungerar det då att skildra en så intensiv upplevelse som den första kärleken med hjälp av korta meningar, inte många ord med över sex bokstäver och ett lågt sidantal?
Riktigt bra. Lodalen använder jagform och presens, och tar hjälp av detaljerna för att bygga upp en stämning, som genom att nämna att det doftar saffran hemma hos Mandi. Och lussekatter är det godaste Linda vet; bara med den informationen förmedlas en känsla av trygghet trots att hon befinner sig på okänd mark med en helt ny bekantskap. Det finns också en viss komplexitet i gestaltningen av Mandi, som inte enbart får agera djärv och fylld av självförtroende.
Även om titeln är sexuellt laddad undviker Lodalen explicita beskrivningar. Istället är det lillfingrarnas möte som trevande får slå an ackordet, det som klingar vidare under tiden som följer.
