Poeten, konstnären och författaren  Jörgen Gassilewski har skrivit en roman om folkmorden i Rwanda - Hastigheten. Bild: Caroline Andersson
Poeten, konstnären och författaren  Jörgen Gassilewski har skrivit en roman om folkmorden i Rwanda - Hastigheten. Bild: Caroline Andersson

Maktens förmåga att manipulera

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Det är vågat av poeten, konstnären och författaren Jörgen Gassilewski att skriva en roman om folkmordet i Rwanda. Hur berättar man om detta fasansfulla kapitel i ett afrikansk land, långt bortom vår egen trygghet? Hur skriver man när den franske krigskorrespondenten Jean Hatzfeld i reportage i Liberation alltsedan 1994 redan beskrivit det obeskrivbara och i böckerna Antilopernas list och nu senast i Pappas blod låtit vittnen tala?

En miljon mördades

Under 100 dagar med början i april 1994 mördades närmare en miljon tutsier av hutuer.

Två miljoner flydde till grannländerna. Hastigheten kallar Gassilewski sin roman, som i centrum har Marie-Louise, dotter i en stor akademikerfamilj. Självständig, frihetslängtande rymmer hon hemmet för ett eget hårt liv och gifter sig så småningom med den betydligt äldre cykelreparatören Félicien. Hon är tutsi. Han hutu.

ANNONS

Romanen vrider sig runt dessa folkmordets dagar 1994, men bryter ideligen kronologin, utan att jag alltid begriper vinsten. Kanske tänkt som en spegling av en tid av förvirring och kaos. Marie-Louises barndom och liv, innan allt blev skräck, flykt, blod och dödande, innan föräldrarna dränktes får sina kapitel. Livet med Félicien får andra. Hela tiden, om än outsagt, är närvaron av folkmordet, av vetskapen om vad som kommer att ske. Som i sin roman Göteborgshändelser laborerar Giessilewski med formen. Han använder ett du, ett jag och man – och de tre tycks vara Marie-Louise. Meningarna består ibland bara av ett par ord som om texten inte orkade bära mer, så ohyggligt är det våld som skildras.

Anklagad för barnamord

Nyamata, Kigali, Butare, träsken, kassavafälten; miljöbeskrivningar ger en bräcklig ram åt den splittrade berättelsen. I det starkaste mest övertygande avsnitten står Marie-Louise inför försoningstidens gräsrotsdomstol, anklagad för mordet på sin bästa väns lilla barn.

Hennes bekännelse om hur och varför är skakande. Det är här Gassilewski övertygande visar sin avsikt att skildra maktens förmåga att manipulera människan. Samtidigt ställs frågor om individens ansvar.

ANNONS