På fredagen kom ännu ett chockbesked om det hårt drabbade Röhsska museet. Samtliga 32 fast anställda erbjuds nio månaders avgångsvederlag om de frivilligt säger upp sig.
Ett sådant erbjudande signalerar inget annat än att ledningen gärna blir av med personalen. Och vem vill vara kvar på ett museum där man inte är önskad? Inte de som ledningen möjligen vill ha kvar i alla fall.
Och vem har fattat beslutet? Vid ett samtal på torsdagen med den nya sektorschefen för museer, Britta Söderqvist, förklarade hon att målet var att alla anställda skulle tillbaka till museet när det öppnar sommaren 2018.
Dagen efter kom erbjudandet om avgångsvederlag som väl då har fattats av hennes chef Anna Rosengren, chef för kulturförvaltningen.
Förvirringen fortsätter. Vem bestämmer? Vad är strategin för Röhsska? En annons om ny museichef har fel ansökningsdatum. Nästa annons läggs ut en vecka för sent. Ett besked från en chef motsägs 24 timmar senare av ett annat besked. För varje dag blir jag mer och mer orolig för det museum som i 100 år spridit kunskap om design och konsthantverk i Sverige.
Läs även: Ensam chef ska rädda Röhsska.
