Konstnärligt och teoretiskt projekt. Anna Linder är forskningsledare för projektet Queera rörliga bilder vid Akademin Valand.
Konstnärligt och teoretiskt projekt. Anna Linder är forskningsledare för projektet Queera rörliga bilder vid Akademin Valand.

Mångfacetterad queer forskning

Anna Linders och Ingrid Rybergs forskningsprojekt Queera rörliga bilder spelar en viktig roll som spridare av kunskap, skriver Hanna Jedvik.

ANNONS
|

Hur ser queer- och feministisk filmkultur ut, hur organiseras den, genom vilka nätverk och kanaler? Det är en av frågeställningarna i Anna Linders forskningsprojekt Queera rörliga bilder, på Akademin Valand vid Göteborgs Universitet. Eller Queer Moving Images som är den alternativa titeln på denna tvåspråkiga undersökning som uppstår i mötet mellan konstnärlig teori och praktik. Forskningen, som finansieras av Vetenskapsrådet, är genomförd i samarbete med Ingrid Ryberg, filosofie doktor vid Institutionen för mediestudier vid Stockholms Universitet. Medan Linder har en bakgrund som konstnär och curator för rörlig bild har alltså Ryberg de vetenskapliga meriterna som ingång i detta projekt, som Linder har varit forskningsledare för. I studien ingår även Linders queera experimentfilm Spermahoran och ett antal filmvisningar, med tillhörande samtal och workshops för teoretisk och metodologisk reflektion. Sammanlagt har tre queera konstnärliga filmproduktioner skapats under projektperioden.

ANNONS

Ofrivillig barnlöshet

Som framgår är detta ett mångfacetterat och delvis konstnärligt projekt där tyngdpunkten ligger på både det individuella och inåtblickande planet och på en teoretisk fördjupning av den queera filmhistorien. I Linders eget utforskande tas avstamp i privata erfarenheter av ofrivillig barnlöshet. ”i en värld där de normativa heterosexuella relationerna sätter reglerna för vem och vilka som får bli föräldrar och på vilket sätt.” Om roller vi ännu saknar namn för som uppstår i en ny familjebild och där kroppen blir till en behållare med funktion, eller brist på densamma. Utsuddade gränser mellan könen uppstår på nytt, blir skarpa för att leta sig nya vägar och skapa något annat. Något än mer föränderligt. I filmen flimrar kroppar förbi och skapar en intim stämning fylld av tillit, hopp och tvivel. Stygnen i filmremsorna bildar ett mönster av sår och försoning. Gravidmagar, androgynitet och kroppens förändring utgör den röda tråden som syr samman hopp och smärta med brustna drömmar.

Vad det gäller studiens teoretiska anspråk gör Linder och Ryberg en ansats att gå till botten med frågeställningar kring förhållningssätt, metoder och estetiska uttryck som det queera och feministiska filmskapandet använder för att utforska och uttrycka sina erfarenheter. Men också hur dessa sammanhang ser ut och på vilket sätt dessa filmare tar sig an världen. Huruvida de går i land med den ambitionen eller inte är svårt att slå fast. För här finns onekligen mycket att utforska och frågeställningarna är påtagligt breda. Vad denna forskarduo däremot gör, främst Ryberg, är att närstudera tidig queer- och feministisk filmkultur med fokus på två produktioner: den kollektivt skapade dokumentären Bögjävlar från 1977 och relationsskildringen Eva & Maria från 1983.

ANNONS

Inte minst tydliggör Linder och Rybergs forskning hur de queera filmerna ofta ”glöms bort” i historieskrivningen. På så vis marginaliseras verken och de enskilda upphovspersonernas insats för såväl samtid som kulturhistoria förminskas. Tydligast blir det när Linder beskriver sin jakt på Mai Zetterlings film Stockholm från 1977, en film som Svenska Filminstitutet tänkte slänga. Kanske på grund av Zetterlings osvikliga förmåga att vara före sin tid och hennes roll som främmande fågel i svenskt filmliv, resonerar Ryberg.

Milstolpar för queer film

Även projektets seminariesamtal är dokumenterade i Queera rörliga bilder. Exempelvis vittnar Gösta Ekman, i en namnkunnig panel, om hur det var att medverka i Susan Sontags filmdebut Duett för kannibaler. Dessutom skriver Ryberg om det lesbiska temat i Ingmar Bergmans Persona. Två enkla men goda exempel på milstolpar som Linder och Ryberg lyfter fram i ljuset och sätter i en historisk kontext.

Som spridare av kunskap kring queer- och feministisk film spelar Queera rörliga bilder en viktig roll. Men vad det gäller dess förmåga att gå på djupet påminner dock denna skrift mer om en kulturtidskrift än vetenskaplig forskning. Det måste ändå sägas. För här spänner projektet över lite om mycket, snarare än tvärtom. Vi får ett slutresultat som är både spretigt och obändigt. Å andra sidan måste den konstnärliga forskningen få vara utforskande, trevande och innehålla både ett teoretiskt och ett praktiskt spår. Annars skulle konstnärligheten lysa med sin frånvaro. Vilket också är dess inneboende utmaning i en akademisk värld. Och att smälta samman bägge delar till en enhet är en svårtämjd uppgift. Ändå lyckas Anna Linder och Ingrid Ryberg med konststycket att bidra med något nytt i skärningspunkten däremellan.

ANNONS

ANNONS