Jag vet inte hur det hände. Men på något vis har Göteborg lyckas göra sig till det svenska epicentret för vår tids mest destruktiva krafter. En extra bördig jordmån för extrema tankar. Och handlingar.
Förra veckan såg jag, uppflugen på en stenmur, Tyrrunan vaja tryckt på grönsvarta fanor bakom en barrikad av piketpoliser på Ica Focus parkeringsplats. Det var den svenska nazismens pinsamma försök till kraftsamling. Men ändå, många av dem var härifrån. Det är här flest aktiva nazister bor. Människor uppväxta i Göteborg.
Islamiska Staten ligger snart i ruiner. Men när det utropade kalifatet fortfarande var på frammarsch var det i Göteborg som flest i Sverige hörde ropet till strid. Som lämnade landet för att åka ned till kriget någonstans i de rykande resterna av sönderbombade städer mellan Syrien och Irak för att begå onämnbara gärningar. Uppvuxna här. Nu radikaliserade följare av en våldsideologi.
Till viss del går detta förstås att förklara med stadens starka segregation. Både ekonomisk, geografisk och kulturell. Men denna extremism? Denna vägran att tänka två gånger? Att köpa en idé och följa den hela vägen in i dess dödliga slut? Det krävs mer än bara utanförskap för sådant att uppstå i denna utsträckning. IS-krigare och nazister är snarare den slutgiltiga manifestationen av ett samhälle som smittats av ett svällande behov av att se en allt mer komplicerad värld i bekvämt svartvita färger.
Att i en sådan stad, i sådana tider, få leda stadens enda kultursida är ett stort ansvar åtminstone för den som värnar om den fria tanken. När människor allt mer låter sig ryckas med i enkla förklaringar, oavsett varifrån, är det just på kultursidorna som möjligheten att tänka fritt, långt, stort och yvigt måste upprätthållas. Detta att vara en av få utposter där detta märkliga att vara människa får lov att utforskas fullt ut. En plats där den eftertänksamma gråskalan härskar. En daglig övning i att hålla demokratin färsk.
På samma sätt är kultursidan en garant för kulturlivets överlevnad i staden. Genom att berätta om och starta diskussioner kring stadens bukett av gallerier, scener, artister och mystiska klubbar ger vi syre till både kulturutövare och publik att se, höra och göra mer.
Förtroendet för stadens kulturinstitutioner är också vårt ansvar. Bevakningen av tjänstemännen och politikerna, som använder våra skattepengar för att skapa ett rikare kulturliv upphör inte bara för att min vassa företrädare Ingrid Norrman går i pension.
Så bidrar GP Kultur till ett bevara ett öppet och sansat samhälle. Istället för flammor på Opernplatz, bländande kulturkritik. Istället för tysta torg i Raqqa, ett högljutt skrål över Andra Långgatan. Istället för extremismens epicentrum: det öppna sinnets fristad.
