– Det har inte varit lätt för mig som kvinna i hijab att komma in på arbetsmarknaden. Därför är ett sånt här projekt viktigt, säger journalisten Nour Malah, 38.
Nour gestikulerar med sina händer medan vi pratar, lutar sig fram i fåtöljen vid samtalets brännpunkter. Som tv-reporter och före detta filosofilärare, aktiv i hemlandet Syrien och i Turkiet, kan hon konsten att tala engagerande.
Den förmågan gjorde hennes tillvaro i Mellanöstern livsfarlig. När hon arbetade för en oppositionell nyhetskanal i Turkiet, hotades hon till livet av IS-sympatisörer. Tre av hennes kollegor på kanalen mördades.
– Att kunna tala om det, och vad jag har varit med om, är en annan av fördelarna med att vi möts. Dels ger vi en röst åt de förtryckta, och dels kan vi mötet med svenskarna bygga broar mellan våra olika världar, säger hon.
Sverige inte skonat från problem
Seminariet som arrangeras av Kulturakademin Trappan i samarbete med Arbetsförmedlingen Kultur Media, Folkteatern, samt Kultur i Väst, samlar 26 deltagare från länder som Syrien, Yemen, Palestina, Eritrea och Turkiet. Runt hundra åskådare – både arbetsgivare och intresserade göteborgare – har kommit för att lyssna till de olika programpunkterna, där de medverkande får berätta om situationen för kulturarbetare i deras hemländer.
– Många bär på ohyggliga historier, kanske i synnerhet kvinnorna, säger projektledaren Ulla Berg Svedin från Kulturakademin Trappan.
– Samtidigt är de svenska förhållanden lite mindre rosenröda än man kanske tror, vilket metoo-kampanjen har visat. Några av våra deltagare blev väldigt förvånade när de fick höra om allt som hänt.
Matchas med arbetsgivare
29-åriga Hebah Al Eryani, som innan flykten från Yemen arbetade som grafisk designer och studerade till tv-presentatör, lägger sin hand på Ulla Berg Svedins arm.
– Jag är så tacksam över arbetet ni har gjort. Att vi kan knyta de här kontakterna, får tillfälle att ge våra cv:n till dem som kommit, ja ... det har varit otroligt.
Efter seminariet ska hon matchas ihop med de medverkande arbetsgivarna, för att se om det finns en öppning för eventuell praktik, mentorskap eller yrkeskompetensbedömning. Därtill kan hon vid behov få hjälp av andra insatser genom Arbetsförmedlingen, beroende på vad som behövs för att hon ska få ett yrke inom sin nisch.
Själv hoppas Hebah att hon ska få möjlighet att läsa en animationskurs.
– Det skulle öppna många dörrar för mig. Men jag känner redan att jag har fått lära mig mycket bara genom att träffa de andra som befinner sig i samma sits, och ta del av hur de har nått sina mål.
Vi är olika –och lika
Syriske filmskaparen Basem Nabhan, 30, som just fått en praktikplats hos Film i Väst, lyfter också upp nätverkandet som en av projektets viktigaste beståndsdelar. Både det mellan kulturutövarna sinsemellan, och det som sker med de potentiella arbetsgivarna.
– Som Nour sa handlar det om att bygga broar. Jag menar, låt oss inse det: Vi är från södra delen av jordklotet, ni är från den norra. Så vi är ganska olika varandra. Men just därför behöver vi se varandra, och prata med varandra. Sådana här träffar är ett bra första steg.
Nour Malah nickar instämmande.
– Det är det. Vi som är här är så, så ambitiösa, och så, så snabba! Vi kommer att hitta rätt på arbetsmarknaden, även om det tar ett tag.
Hon har dock ett tillägg:
– Visst har du rätt, Basem, i att vi är olika. Men samtidigt är vi alla människor. Vi hatar, vi älskar och vi lider. Det är viktigt att komma ihåg om vi ska kunna förstå varandra.
Fakta: Mångfaldssatsningen
Bland arbetsgivarna som deltog i måndagens kulturseminarium fanns Folkteatern, Malmö opera, Riksteatern, Film i Väst samt ytterligare ett antal produktionsbolag inom film.
Innan måndagens träff på Pustervik har deltagarna fått göra studiebesök hos bland annat SVT för att lära sig mer om vad som eftertraktas i branschen och hur deras verksamhet fungerar.
