Från och med i år kommer Göteborgs hamn att expandera kraftigt i Arendal. Mellan Älvsborgshamnen och Arendalshamnen ska Lilla Aspholmen sprängas bort och vattenområdet fyllas igen. Naturmiljön drabbas hårt och riksintresset Älvsborgs fästning skadas permanent.
På Ardalsberget, precis norr om hamnen, har en bergtäktsverksamhet öppnats för att på sikt möjliggöra ytterligare hamnexpansion. Däremellan har Göteborgs hamn AB nyligen köpt den sönderbyggda och förfallna Arendals stamgård från 1700-talet.
Knappt en spillra finns kvar av det en gång vitala kustsamhället Arendal. I jakten på samhällsekonomisk vinst verkar Göteborgs hamn AB göra allt de kan för att sopa bort de sista spåren av detta en gång så vitala samhälle.
Borta för alltid
Uppe vid bronsåldersröset på Ardalsbergets topp är utsikten fantastisk. Med Älvsborgshamnens och Skandiahamnens väldiga asfaltsytor i förgrunden tar ögonen fäste på Nya Älvsborgs fästning, Aspholmarna och öarna i södra skärgården. Tillsammans med de väntande containerfartygen i älvmynningen bryter det vackra ö-landskapet horisontlinjen i februaridiset.
Dessvärre kommer bronsåldershögen på Ardalsberget snart vara borta för alltid. Bergtäktsföretaget Swerock har hyvlat av vegetationen på berget förutom en liten vindpinad skogsdunge precis runt själva fornlämningen. Men bara tillsvidare. Arkeologerna har fått möjlighet att göra en slutundersökning och dokumentera platsen innan en av Göteborgs förnämsta bronsåldersgravar försvinner för alltid och berget den ligger på, förvandlas till grus.
Kan detta vara möjligt? Ja, i ett av Skandinaviens viktigaste hamn- och industriområden är det tydligt att både naturen och kulturlämningarna har en underordnad roll.
Högriskområde
Motsättningarna mellan industrin och kulturmiljövårdens intressen är i viss mån naturlig. Men utgår man från enbart industrins intressen finns flera frågetecken. Arendal är ett högriskområde. Det är strängt förbjudet att göra upp eld. Men mittemellan ett par av Sveriges största oljeraffinaderier ska ett stort berg sprängas sönder med dynamit och köras bort med långtradare på en redan hårt trafikerad väg.
De närmsta propancisternerna och oljeledningarna ligger knappt 70 meter ifrån den nyss öppnade bergtäkten. Vem ställer frivilligt upp på att hantera dynamit i ett sådant område? Hur kan det ens vara lönsamt?
Men Nordens största export-/importhamn växer utmed bergets fot och Swerocks bergtäkt säkerställer Göteborgs hamns framtida expansionsmöjligheter. I Göteborg är detta tydligen viktigare än allt annat.
Populär badort
Jag letar mig ner längs Ardalsbergets sydsida. Väster om bergtäktsområdet ligger ett parti med ädellövskog. Bok, Ek och Ask bäddar in en gammal husgrund längs bergsluttningen och det märks att jag börjar närma mig hjärtat i det som en gång var samhället Arendal. Innan ytterhamnarna bredde ut sig var Arendal en sommaridyll och ett vitalt jordbruks- och fiskesamhälle som helt kom att saneras bort i takt med industriernas och hamnens expansioner under 1960- och 1970-talet.
Vid sekelskiftet 1900 var området en populär badort och ett stort antal pampiga träpalats låg här ute. Från 1930-talet och framåt byggdes stora antal sommarstugor över hela strandområdet och upp över Ardalsberget. Det måste vara grunden till en av dessa jag nu sprungit på.
Stamgård från 1700-talet
Mellan träden ett stenkast bort reser sig fortfarande en större byggnad som ger den ädellövskog jag hamnat i ett sammanhang. Arendals stamgård är den ursprungliga gården i Arendal. Den för inte så länge sedan vackra och välbevarade mangårdsbyggnaden från mitten av 1700-talet står kvar, men är nu kraftigt sönderbyggd och förfallen.
När Älvsborgs fästning fortfarande användes militärt och senare som fängelse fungerade gården som skjutshåll och gästgiveri längs vägen till Göteborg. Huset är väl omskrivet i Göteborgs bevarandeprogram och har setts som en av de mest kulturhistoriskt intressanta byggnaderna utanför innerstaden.
Detta uppmärksammades föga av den förra ägaren, som vårdslöst rev bort handblåsta fönster och en glasveranda och byggde långa loftgångar längs fasaderna. Den välbevarade interiören blåstes ut och byggnaden gjordes om till övernattningslägenheter för långtradarchaufförer och har även fungerat som missbrukarboende.
Bandidos på dörren
Gården gjorde under slutet av 2000-talet stora rubriker i kvällspressen då det misstänktes att den skulle bli den kriminella MC-ligan Bandidos högkvarter i Göteborg. Bandidos dekaler på ytterdörren var tillräckliga för att skrämma bort tjänstemännen från Göteborgs stadsbyggnadskontor och förhindrade en undersökning om huruvida de gjorda förändringarna skulle betraktas som olovliga eller inte.
I december 2016 belönade emellertid Göteborgs hamn AB rikligen den förre ägarens ansträngningar genom att köpa gården för 7,5 miljoner kr. Ja, varför skulle inte denna man, med tidigare kriminella kopplingar belönas, efter att så förtjänstfullt ha försatt Arendals stamgård i rivningsbart skick?
Här byggdes träbåtar
Jag fortsätter min promenad förbi parkeringen nedanför hotell Arken. För inte så länge sedan låg Arendals ursprungliga småbåtshamn inklämd här mellan Älvsborgshamnen och Arendalshamnen. Det var möjligt för vem som helst att ta sig ner till vattnet. Här byggde Arendals småbåtsvarv träbåtar fram tills 1970-talet.
Vid stranden hade Älvsborgs båtklubb en välordnad småbåtshamn med cirka 170 båtplatser. När Göteborgs hamn AB tog över marken i slutet av 1990-talet erbjöds båtägarna istället platser vid de andra båthamnar det skandalomsusade kommunala bolaget GREFAB förfogade över. Höga elektrifierade stängsel spärrar nu vägen ned till stranden.
Sommarstugorna tvångsinlöstes
På Lilla Aspholmen i vattenområdet strax utanför låg nyss Arendals sista sommarstugor kvar tillsammans med flera fornlämningar och grunden till en fortifikationsanläggning från 1700-talet. Aspholmarna var en viktig del av det strategiska försvaret i älvmynningen och utgör en högst väsentlig del av det kulturhistoriska sammanhanget runt Älvsborgs fästning.
Sommarstugorna på Lilla Aspholmen har exproprierats och rivits utan att ersättning utgått till deras ägare eftersom de låg på ofri grund.
Lilla Aspholmen sprängs bort
Så vad kommer nu att hända? Göteborgs hamn AB visar oblygt upp de fastställda planerna på sin hemsida. 220 000 kvadratmeter hamn ska anläggas mellan Älvsborgshamnen och Arendalshamnen genom att vattenområdet fylls ut med muddermassor blandade med cement. Lilla Aspholmen ska sprängas bort och integreras i den nya hamnytan.
Projektet har uppmärksammats tidigare i olika sammanhang eftersom ca 1,7 hektar ålgräs, som är ett viktigt habitat för flera olika fiskarter, kommer att försvinna även om Göteborgs hamn AB ska kompensera för detta genom att plantera nytt ålgräs.
Köper sig fri för fyra miljoner
En överenskommelse har gjorts mellan länsstyrelsen och Göteborgs hamn AB, i vilken hamnen gått med på att finansiera ett projekt för att tillgängliggöra historien kring den befästa staden Göteborg med fyra miljoner kr. Men hur kan pengarna kompensera för att en småbåtshamn läggs ned, en skärgårdsö sprängs i luften och att en bred hamnpir tillåts att skjuta en bra bit in i ett av Göteborgs intressantaste riksintressen? Älvsborgs fästning och Stora Aspholmen blir inramade av storskaliga hamnanläggningar och lämnade som solitärer utan sitt sammanhang med fastlandet.
I belysning av Göteborgs hamn AB:s aktuella planer på att bygga en 600 000 kvm stor hamnanläggning vid Risholmen väster om Arendal, är det svårt att se varför hamnutbyggnaden vid Älvsborgs fästning är nödvändig. Är det verkligen inte möjligt att bygga en kompletterande Roroterminal vid Risholmen, istället för att så fundamentalt utplåna kulturmiljön i Arendal?
Äppelträden finns kvar
Innan jag åker hem trampar jag runt lite bland ytterligare några husgrunder i skogsdungen mellan Arken och Älvsborgshamnen. I höstas plockade jag med mig en hel ryggsäck med fallfrukt från äppelträden som växer här. Den gamla trädgårdsmarken lever på övertid.
Arendal var ett samhälle för människor en gång. Nu är det en infrastrukturell resurs.
