Jerker Virdborg skriver om syskon på mardrömsfärd

En akut politisk text, en synnerligen engagerande historia, helt enkelt en väldigt bra bok. Cecilia Nelson har läst Jerker Virdborgs nya roman, Sommaren, syster.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Manifestförfattaren Jerker Virdborg har under sommaren bekräftat sin uppfattning från 2009 att svensk samtidsprosa är klaustrofobiskt händelsefattig. I manifestet gjorde han och några kollegor klart att det var klassiskt episkt berättande och inte litterärt experimenterande man ville främja och i DN 13/5 -17 håller Virdborg fram författare som Hjalmar Söderberg, Selma Lagerlöf och Torgny Lindgren som förebilder och varnar för det han menar vara dagens prosaideal: rösten på bekostnad av intrigen, lyrik istället för dramatik. Den yngsta av de föredömliga författarna är född 1938.

Nu är Virdborg inte alls så renlärig i praktiken som i teorin. Efter manifestet har han kommit ut med tre böcker – Kall feber (-09), Staden och lågorna (-12) och Skyddsrummet Luxgatan (-15) – som alla varit mer besläktade med experimentell samtidslitteratur än med det breda episka historieberättandet han talar sig varm för. Dessutom har han brutit mot ett av manifestskribenternas stolta löfte att aldrig ägna sig åt spänningslitteratur, ”inte ens under pseudonym”, genom att tillsammans med Daniel Sjölin, under täcknamnet Michael Mortimer, skriva en serie äventyrsromaner.

ANNONS

Inte heller romanen Sommaren, syster, som kommit ut i dagarna, är något bra exempel på sammanhållen, öppet kommunicerande romankonst. Däremot är det en väldigt bra bok. Inte minst beror detta på den röst som bär fram texten, en problematiserad berättarröst som då och då vänder sig direkt till läsaren och ber om överseende med att allt nog inte blir helt korrekt återgivet eller sammanlänkat ”på ett logiskt sätt”.

Berättarjaget är den sjuttonåriga Erik som tillsammans med storasyster Anna flyr genom ett av inbördeskrig söndertrasat Sverige. Vilka som slåss och varför får vi inte veta. Virdborg håller sig i hög grad kvar i den isbergsestetik som utmärker hans författarskap. Att man som läsare står ut med att befinna sig i denna informationsskugga beror på författarens skicklighet i att framkalla utdragna spänningstillstånd utan att särskilt mycket behöver inträffa.

Det rör sig om ett återbesök i en livsfarlig terräng som författaren utforskat i flera böcker, senast i Skyddsrummet Luxgatan. I backspegeln ser några av de novelliknande styckena i denna bok ut som skisser till Sommaren, syster: människor som flyr laglösa miliser, ett syskonpar som försöker navigera i en radioaktiv zon och så texten om det apatiska barnet som överges i ett slags förödelsens mittpunkt, det öde landets fruktansvärda epicentrum. En febrigt plågsam vision som bitvis återges ordagrant i den nya romanen.

ANNONS

Liksom i Cormac McCarthys dystopiska Vägen har flyktingarna en känsla av att de ska ta sig till kusten, även om utsikterna till räddning är små. Det är den disciplinerade prickskytten Anna som utan att resonera med sin tysta och tafatta lillebror fattar alla beslut. Hon är krävande, men också överbeskyddande och när hon blir biten av en huggorm slaktar hon först ormen och uppsöker en trygg plats i skogen innan hon tillåter sig att vila, allt för att brodern ska ha något att äta och en säker sovplats.

Erik beundrar sin syster, samtidigt som han lider av att hon ofta är nedlåtande och ibland undrar han om hon verkligen är så skicklig och rationell som hon framställer sig. Plötsligt kan hon utsätta dem för stora risker och hon dödar då hon känner sig trängd. Eller mördar hon? Det är en av många frågor som ligger och trycker i undertexten.

Den exakt registrerande känslomässiga distans som funnits i Jerker Virdborgs texter har i Sommaren, syster delvis ersatts av en innerlighet som är knuten till jagets oskuldsfulla personlighet, som dock får alltfler fasetter under resans gång. Uppdelningen i en dominerande, hårdför storasyster och en hämmad, troskyldig lillebror luckras upp alltmer. När Erik ”råkar” bränna ner en stuga som ägs av en kvinna som hans syster mot sina principer börjat lita på tvingas läsaren fundera över hur sanningsenlig hans skildring är.

ANNONS

Sommaren, syster är en mardrömsfärd under ett skräckens brännglas, en synnerligen engagerande historia om ett Sverige i total upplösning. Givetvis går tankarna till platser där denna berättelse inte är något avlägset framtidsscenario utan en fasansfull vardagsverklighet. Utsuddandet av uppdelningen i ett tryggt här och ett kaotiskt där gör romanen till en akut politisk text som kan öka inlevelseförmågan hos oss svenskar som haft turen att leva i fred i flera generationer.

ANNONS