Per Gessle har varit popstjärna i hela sitt vuxna liv. Han har hunnit med mer än de flesta, och då räknar jag även in internationella kollegor. Bara det att Roxette nådde sina största framgångar i det karga glappet mellan Abba och det svenska musikundret är en prestation i sig. Från svenska folkparker till sydamerikanska fotbollsstadions och tillbaka igen har Gessle slängt upp ena armen i luften, trampat takten med högerfoten och skickat iväg ett närmast oändligt antal na-na-na-refränger ut i publiken. Ikväll är det dags för Trädgårdsföreningen. Och trots allt som varit har ändå Per Gessle paradoxalt nog en hel del att bevisa.
Efter att Marie Fredrikssonpå läkarnas inrådan valde att kliva av jubileumsturnén och därmed avsluta sagan om Roxette stod Per Gessle plötsligt ensam kvar. Roxette fanns inte mer, och uppenbarligen saknades och/eller lust och tid att ännu en gång återförena Gyllene Tider. Kanske finns förklaringen i att de senaste plattorna som bandet fått ur sig är mediokra, inte minst när de ställs mot 80-talsalbumen, som fortfarande håller väldigt fint. Ingen hade rimligen kunnat klandra Per Gessle om han i det läget hade valt att pensionera sig och ägna tiden åt sina andra intressen: god mat, fotokonstsamlande och sportbilsglidande. Ni hör ju själva hör soft det låter.
Det är bara det att Per Gessles hjärta brinner för popmusik, och när det gäller otåligheten att komma till nästa refräng, är nog ärligt talat hans eld störst i Sverige. Eftersom han dessutom tycks vara en närmast maniskt produktiv låtskrivare fanns det material till inte en, utan två, nya soloalbum. För att utmana sig själv och sina musikanter åkte man till Nashville för att spela in, förstärka av amerikanska studiomusiker av absolut toppklass. Men det är inte Gessles variant på Nashville skyline som får mig peppad på sommarens spelningar. Nej, det som triggar är snarare att studera låtlistorna från turnén, som efter sedvanlig tjuvstart i Tylösand, hade premiär i Helsingborg.
Aldrig tidigare har Per Gessle haft möjlighet att välja så fritt från hela sin låtskatt. Nu kan han inleda med nya Min plats för att sedan bränna av Gyllene-pärlorna Juni, juli, augusti och Det hjärta som brinner och låta Roxette-klassikern It must have been love falla över i Honung och guld. Och det är klart att en sommarlycklig publik älskar det avslutande fyrverkeriet med Joyride, Sommartider och Dressed for success.
Kort sagt är det här unikt tillfälle att njuta låtskrivaren Per Gessle med alla hans kulörer, skiftningar och variationer av sin älskade pop- och rockmusik.
