Göteborgarnas dolda skatter

Vi går runt i magasinen, bland leksaker, dopfuntar och kläder tillsammans med konservatorn Anna Adrian.

ANNONS
|

I Stadsmuseets samlingar finns hundratusentals föremål. Vad sägs om maskinen som fram till 1990 tryckte alla majblommor, de mest märkliga hattar och Sillstryparens scenkostym från flera uppsättningar med Nationalteatern?

Vad samlar ni på?

- Ser man tillbaka har det mer samlats saker man blev erbjudna, nu har vi smalnat av vår insamling. Vi samlar på allt med anknytning till Göteborg, från Göteborgsföretag eller privatpersoner. Som många kulturhistoriska museer i Sverige så samlade man in mycket när museerna bildades. Det var mycket högreståndsmaterial. Den fina dräktsamlingen vi har innehåller ju till exempel de välbornas kläder. Detsamma gäller leksaker. Däremot så har vi inte så mycket arbetskläder, vardagskläder eller ungdomsmode. Om vi hade möjlighet skulle vi samla in mer samtidsmaterial. I vanliga fall köper vi inte in nya föremål men i ett projekt 2012 köpte vi faktiskt bland annat World of Warcraft-kort och lego till avdelningen Barnens museum. Det finns ju ofantliga hål i våra samlingar som vi skulle kunnat fylla om velat, försökt och haft pengar, säger hon.

ANNONS

Vad samlar ni inte på?

- Det är inte helt ovanligt att vi blir erbjudna pianon eller stora Biedermeyer-möbler. Ofta är det kanske så att folk som tömmer sina föräldrars gamla hem och ringer hit om saker de kanske inte kan spara men som är svåra att sälja via auktionsfirmorna. Men just den typen av föremål har vi i samlingarna så just såna tar vi inte emot. Däremot så saknar vi ofta vardagsföremål. Historiskt sett har man ju skänkt de fina sakerna. Vardagsföremålen tänker man inte på.

- Nu för tiden försöker vi lika mycket samla in berättelser kring föremålen Det kan vara i samband med en utställning. Vi gjorde en utställning som hette Barnhemsbarn, om Vidkärrs barnhem, då var det ju både intervjuer och vi samlade in föremål. Vi försöker så att föremålen inte bara blir ting utan så det finns berättelser bakom. De föremål som helt saknar berättelse, där man inte vet vem som använt dem, de är svårare att hitta plats för i en utställning.

- Vi har otroligt mycket föremål som aldrig aktualiseras i samband med en utställning, säger Anna Adrian vidare.

Var det bättre förr, såtillvida att man gjorde saker som höll i generationer medan man nu för tiden slänger och köper nytt? Det kan man inte slå fast, säger Anna Adrian. Det har funnits dåliga material i alla tider och när det kommit nya material och ny teknik har folk blivit tjusade av det. När till exempel de första syntetiska färgerna kom gick man över till dem men vissa höll betydligt sämre än gamla naturfärger.

ANNONS

Tidigare hade museet visningar för allmänheten, till exempel hembygdsföreningar men inte nu längre. Lokalerna är inte anpassade för det och nya lokaler har dröjt.

- Det har varit väldigt segdraget, säger Liberalernas kulturpolitiska talesman Ann Catrine Fogelgren kritiskt. Nu finns dock ett nytt förslag från de rödgrönrosa som är "väldigt bra", tillägger hon.

Kulturkommunalrådet Mariya Voyvodova (s) håller med: "Frågan om magasinlösning har diskuterats i flera decennier. En del utredningar har gjorts och samtliga visar på att det finns ett behov att komma till rätta med bristfällig förvaring av föremål och arkiv". Konstmuseet och Sjöfartsmuseet ligger dock före i upprustningskön. Museet har en miljon föremål och två miljoner bilder. För den som vill ta en digital tur i museernas samlingar finns 45 000 av föremålen fotograferade i databasen på http://goteborgsstadsmuseum.se/faktarum.

ANNONS