Annabelle är tillbaka. De första 45 minutrarna är filmens bästa, tycker filmrecensenten Mats Johnson. Bild: Warner Bros
Annabelle är tillbaka. De första 45 minutrarna är filmens bästa, tycker filmrecensenten Mats Johnson. Bild: Warner Bros

Ondskefulla hot blir enkel skräck

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Dockmakaren Samuel (Anthony LaPaglia) öppnar ett barnhem för flickor på den amerikanska bonnvischan. Samuels hustru är sjuk och sängliggande. Parets dotter Annabelle dog för tolv år sedan.

Dockor som får liv och skräms är inte världens bästa filmhorrorkoncept, vet alla som utsatt sig för Den onda dockan. Barn i fara fungerar däremot alltid, under förutsättning att filmen är skickligt gjord.

Det är Annabelle 2: Creation under de första 45 minuterna då regissören David F Sandberg och fotografen Maxime Alexandre satsar på suggestion och låter oss bara ana att något ondskefullt har siktet inställt på den lilla poliosjuka flickan Janice.

Sedan väljer regissör Sandberg att visa blod och otäckheter i bild. Med resultat att filmen inte är det minsta otäck, för den som sett några skräckfilmer av traditionellt snitt, och i god tid listar ut vad som kommer att hända.

ANNONS

Till ingens förvåning öppnar epilogen för en Annabelle 3.

ANNONS