Bild: Lisa Thanner
Bild: Lisa Thanner

Dags för trettonde Exilfilmfestivalen i Göteborg

Fem frågor till Hossein Mahini, konstnärlig ledare för Exilfilmfestivalen i Göteborg som invigs på fredag.

ANNONS
|

LÄS MER: GP väljer russinen ur kakan

Filmarenoch fotografen Hossein Mahini är konstnärlig ledare för Exilfilmfestivalen i Göteborg, vars trettonde upplaga i år hållspå nio olika biografer och kulturhus i Göteborg. Under arrangemanget, som äger rum17-23 november,visas enbart kort- och långfilmer från filmskaparesom tvingats bort från sina hemländer av olika anledningar.

Mahini hör själv till den skaran. Hanhar inte kunnat återvända på 30 år till hemlandet Iran, där han arbetade som regissör på statstelevisionen. Mullorna ansåg hans filmer för kontroversiella och beslagtog dem; nu lever han i Göteborg som politisk flykting.

LÄS MER: Hossein Mahini hoppas få visa film i USA

ANNONS

Vad kan du berätta om Exilfilmfestivalen?

– Det är en plattform därolika folkgrupper kan mötas och föra en dialog med varandraom tillvaron som flykting i exil. Sådana rum är viktiga i dag. Människor som tvingats från sina hemländer möts alltid av frågor som"Varför är du här?" när svenskfödda passerar dem på gatorna; även när det inte sker muntligen, så ställs frågangenom blickar, reaktioneroch kroppspråk.För att ge svar på deras frågor startade vi festivalen. Vi tänkte att vi måste göra någonting, en gemensam manifestation som kunde visa och förklara vilken situation vi befinner oss i, och vilken vision vi har.

Vilken vision är det?

– Jag kan utan att tveka säga att alla som tvingats bort från sina hemländer av sociala och politiska skäl har samma vision: Att det ska bli demokrati i våra hemländer igen. Men visom arbetar med festivalen har andra målsättningar också. Till exempel vill vi arbetamot censur. På en av festivalenssektioner visar vi därförfilmer som har förbjudits i sina upphovsländer av ett ellerannat skäl. I år är detKeywan Karimi som står i fokus, en ung iransk filmare som dömdes till sex års fängelse och 236 piskrapp för sin dokumentär om graffiti i Iran. Kan du tänka dig? Sex år för 60 minuter film!Det är ofattbart. Han har mångaår kvar på straffet, och har blivit så sjuk under sin vistelse att han tvingats till operation.

ANNONS

LÄS MER: Mahini visar sorgen i bilder

Hur har festivalen utvecklats genom åren?

– Den första festivalen hölls i början av 1990-talet i en av Stadsbibliotekets salar. Då visades bara filmer av iranska filmskapare. Men viblev visa av erfarenheten och insåg att vi hade ett budskap som gick över alla nations- och språkgränser; redan året därpå fick därför Exilfilmfestivalen en mer internationell prägel.Den har nu vuxit ordentligtoch arrangerasi flera biografer och kulturhus runt om i staden.Eftersomvåra filmer handlar om invandrare och deras situation, är det naturligt att vi söker oss till Göteborgs förorterdär de flesta av stadens invandrare bor.

Finns det någon programpunkt som du särskilt ser fram emot?

– Det finns flera. Ett av våra teman i år är feminismens vår, där vi har samlat filmer med olika perspektiv på kvinnans frigörelse. En av filmerna är Scheherezades dröm av den franska regissören Francois Verster, en fantastisk film som utgår från den arabiska våren, för att sedanblickaflera hundra år tillbaka och visa hur Mellanösterns kvinnor kämpadeför frigörelseredan under tillkomstperioden för Tusen och en natt. Sagosamlingens berättareScheherezade får stå som symbol för alla dessa kvinnor. Det är oerhört skickligt gjort.

Någonting att tillägga som du känner att vi inte har berört?

ANNONS

– Ja, att jag brukar likna vårt arbete med den grekiska myten om Sisyfos, han som varje dag måste fösaen enorm stenbumling upp för en klippa, bara för att se den rulla tillbaka ner mot startpositionen innan han nått ända upp. Så är det för oss. Varje gång vi har arrangerat det här jätteprojektet, tittar vi på världen som den ser ut i dag, och inser att ingenting har förändrats. Det är många känslor. Vi är ledsna över att behöva göra det här, eftersom det vittnar om allt det fruktansvärda som händer. Samtidigt är vihoppfulla. Kanske når Sisyfoskrönet till slut.

Exilfilmfestivalens lokaler

Folkets hus Hammarkullen

Världskulturmuséet

Hagabion

Blå stället

Biograf Draken

Bio Roy

Ungdomens hus 1200 Kvadrat

Lundby gymnasium

Kommersens loppmarknad

Invigningen äger rum 17 november på Biograf Draken.

Öppningsfilm blirkomedinCherchez la femme (engelsk titel: Some like it veiled), av regissören Sou Abadisom tillsammans med huvudrollsinnehavaren Camélia Jordana blev hotad till livet avreligiösa fundamentalister efter filmens premiär i Frankrike.

ANNONS