En dagdröm om livet efter döden

Laura Lindstedt har skapat en fantastisk litterär dröm, men det finns ett problem, skriver Björn Gunnarsson.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Buddhisterna har bardo, de kristna limbo. Emmanuel Swedenborg trodde på andevärldar där de döda är de levande. Kanske är det i något av dessa tillstånd efter den fysiska döden som huvudpersonerna i finska Laura Linstedts roman Oneiron, nominerad till Nordiska rådets litteraturpris, befinner sig.

Allesammans är kvinnor, kvinnoperspektivet är hundraprocentigt i hela den mångskiftande berättelsen. Centralgestalt och författarens uppenbara favorit är en amerikansk performanceartist som gjort sin dödliga anorexi till konstprojekt. Hon kopplar dessutom ätstörningar till judiska kosherregler.

Därutöver finns en österrikisk tonårsflicka, en västafrikanska med modelldrömmar, en holländsk hemmafru, en fransk rikemanshustru, en hjärttransplanterad brasilianska samt en ryska med alkoholproblem. Tillståndet efter döden kommer som en stor överraskning för alla inblandade, och de både berättar sina livshistorier för varandra och försöker utröna i vilket specifikt dödsrike de egentligen befinner sig: ett vitt intet där kroppsfunktionerna försvunnit.

ANNONS

Laura Lindstedt har en intensiv berättarlusta, och det är denna tillsammans med hennes smittande vetgirighet som är romanens stora behållning. Var kan man annars läsa om ortodoxa judiska renhetslagar i samma bok som Swedenborgs metafysik, hjärttransplantationskirurgi och cancermedicin.

Problemet är just favoritskapet för performanceartisten. Lindstedt gör inte de fattiga i anden, det vill säga merparten av de övriga kvinnorna, fullt så intressanta som scenkonststjärnan. Deras historier blir kortare i jämförelse, deras personligheter inte på långa vägar lika utvecklade. De är alla förtryckta i en eller annan mening, men flertalet av dem tycks bara ha givits ett alternativ i rollbesättningen: att dö. Oneirism betyder dagdröm och nog är det en fantastisk litterär dröm Lindstedt har skapat. Men den har en slagsida i kompositionen.

ANNONS