50-åringen som lärde svenskarna dans

Under 50 år har Cullbergbaletten spridit danskonst och väckt publikens intresse för dans. För somliga är namnet liktydigt med modern dans. I mitt arkiv berättar en enkel stencil vad som dansades och av vilka, i Avesta den 10 mars 1969. Först ut var Eurydike är död, Birgit Cullbergs koreografi med Niklas Ek som Orfeus och Lena Wennergren som Eurydike.

Framgångssaga

Nu får jag se stycket igen, efter många års frånvaro på scenen, i Cullbergbalettens jubileumsprogram, som har premiär på torsdag, 27 april, på Dansens hus i Stockholm. Instuderare är Mats Ek, Birgit Cullbergs son och efterträdare som konstnärlig ledare och Ana Laguna, hans livskamrat och en av kompaniets främsta dansare under många år. Jag hoppas att Cullbergbaletten därmed får förnyad kontakt med sina rötter.

De femtio åren har i många stycken varit en internationell framgångssaga. Sveriges främsta kulturexport, har kompaniet kallats. Men den unika lyster som omgav Cullbergbaletten har bleknat. Konkurrensen är större och profilen inte längre så utpräglad. Idag ser vi ett skickligt kompani bland många andra i Europa.

Världsrykte

Cullbergbalettens tillkomst 1967 var resultatet av en medveten kulturpolitik. Tiden var mogen, de moderna dansuttrycken pockade på. Birgit Cullberg var ett framstående namn och inflytelserika främjare, både inom och utom politiken, drog i trådarna för att ge henne ett eget kompani. Det började hos Stockholms stad på våren 1967, men från hösten samma år blev Riksteatern huvudman och Cullbergbaletten fick uppgiften att turnéra i hela landet.

Med Birgit Cullbergs internationella överblick rekryterades dansarna, liksom gästkoreografer, från olika håll. Siktet var inställt på att höra till de ledande moderna kompanierna och på några år nådde Cullbergbaletten världsrykte genom sina turnéer.

Här hemma var det mer komplicerat. Ensemblen behövde stora scener, som – fortfarande – inte finns överallt. Och arrangörernas mod att beställa dans behövde uppmuntras. Teve blev en pådrivare när Cullbergbaletten 1969 engagerades hos TV2 för en säsong. Birgit Cullberg började tidigt skapa direkt för rutan. Hon var nyfiken på tekniken och lärde sig snabbt behärska det nya. Flera teveproduktioner prisbelönades.

Bred publik

Cullbergbaletten introducerade dans för den svenska publiken. Grundarens moderna dansdramer byggde på psykologiska och sociala teman. Hennes samhällsengagemang tog dansant form. Men här fanns också den enskilda människan i stor kärlek och svindlande svek, kvinna och man i lustfylld lek eller konflikt. Gärna med litterära förebilder – eller koreografens egna livserfarenheter.

Stilen, de vinklade fötterna, bredbenta nigningarna och modet att låta rörelserna uttrycka mer än det vackra, lärde sig publiken att uppskatta. Med konstnärlig kvalitet och dansarna som kännemärke, starka individer som utstrålade gemenskap, erövrade Cullbergbaletten en bred publik.

Ingen hemmascen

Det blev ett arv att utveckla när Birgit Cullberg avgick som konstnärlig ledare och Mats Ek, tog vid. Under hans ledarskap nådde Cullbergbalettens popularitet och världsrykte nya höjder, inte minst med helaftonsbaletter som gav nytt liv åt Giselle, Svansjön och Carmen. Birgit Cullbergs koreografier försvann ur repertoaren, men nya gäster kom in. Inte bara internationella, kompaniet tar också ansvar för återväxten av moderna svenska koreografer.

Cullbergbaletten har inte någon egen hemmascen, utöver Riksteaterns lokaler. 2009 tillsatte Kulturrådet en utredning om ensemblens framtid, hemvist och egen scen. Förslagen tynade bort i behaglig glömska. Vad en fast spelplats skulle kunna betyda för profilen och det koreografiska arvet är svårt att veta. Men efterfrågan på

Sällan i Göteborg

Cullbergbalettens turnéer är inte vad den en gång var. Dansfältet är bredare, nya koreografer, dansare och ledare följer nya strömningar. Cullbergbaletten har på senare år rört sig allt längre bort från sitt ursprung. Birgit Cullbergs verk faller i glömska – med Fröken Julie från 1950 – som lysande undantag. Mats Eks koreografier finns inte heller på repertoaren. Men när han kommer som gäst slår det nya gnistor.

Cullbergbaletten ses sällan i Göteborg. Här saknas en lämplig gästspelsscen, besöken blir beroende av teatrarnas egna program. I höst sätter Mattias Andersson, från Backa teater, upp The Mental States of Sweden in Dance, med Cullbergbaletten på Dramatens scen Elverket. Blir det åter till rötterna för det jubilerande kompaniet? Samhället betraktat genom dans, sysselsatte ju Birgit Cullberg. Fast nu på ett nytt sätt, av idag. Jag önskar absolut ett gästspel i Göteborg.

Ja, må Cullbergbaletten leva!

Lis Hellström Sveningson