Regissören Ruben Östlunds "The square" vann filmvärldens finaste pris, Guldpalmen, vid filmfestivalen i Cannes i våras. Nu har filmen svensk premiär.
Regissören Ruben Östlunds "The square" vann filmvärldens finaste pris, Guldpalmen, vid filmfestivalen i Cannes i våras. Nu har filmen svensk premiär.

Östlund: "Det ska bli en spykavalkad"

Regissören Ruben Östlund har varit på ett segertåg efter filmfestivalen i Cannes. Nästa film blir en satir kring mode och skönhetsindustrin.

ANNONS
|

Sedan "The square" vann Guldpalmen på filmfestivalen i Cannes har regissören Ruben Östlund rest runt på en mindre turné av förhandsvisningar. Med sig har han haft självaste priset, och besökare har uppmuntrats ta selfies bredvid den gyllene palmen.

Bortslarvad palm

Det höll dock på att sluta illa när teamet var nära på att slarva bort den i en tygpåse dagen före intervjun, som Östlund gör tillsammans med huvudrollsinnehavaren Claes Bang på Grand Hotel i Stockholm.

- Det är som Stanley Cup-trofén, förklarar Östlund. Att varje spelare får ta med den till sin hemmaklubb. Det handlar väl om att rekrytera spelare och bygga varumärket kring NHL, men det känns som att det finns ett läge att göra något roligt där Guldpalmen kanske kan boosta energi in i hela filmbranschen, säger Östlund.

ANNONS

- All bekräftelse som Ruben inte gav mig när vi filmade vill jag ha nu, säger Bang skämtsamt om att hantera all ny uppmärksamhet.

Tunnhårig modell

Östlunds nästa projekt blir "Triangle of sadness" om en manlig modell som börjar bli tunnhårig, och en lesbisk modell som vill lämna branschen men får problem att gifta sig rikt på grund av sin sexualitet.

Liksom lavinscenen i "Turist" och skådespelaren som förkroppsligar en apa i "The square" har Östlund redan nu en spektakulär scen uttänkt till "Tringle of sadness":

- De kommer att åka på segellyxkryssaren "Seacloud" som finns i verkligheten, ett sexstjärnigt lyxhotell på havet med dubbelt så många i besättningen som gäster. Kaptenen som kör båten är marxist, så han hatar ju människorna ombord. För att hämnas på dem har han något som heter en "captains dinner" som han håller när vädret håller på att bli lite rufft.

ANNONS

- Det blir sjurätters middag där de finaste gästerna ska sitta runt hans bord och bli serverade. "Ett till ostron? Jag insisterar". Det ska bli en sådan spykavalkad. De börjar kräkas i de här fina linnekläderna, de gamla damerna ska bara spy och spy och spy...

- Ja det har blivit så nu. Jag befinner mig i en sådan situation och jag måste ju utgå från mig själv när jag tänker på vad filmerna ska handla om, så det blir naturligt på något sätt. Men det är ju tacksamt att driva med borgarklassen. Den bästa filmtiteln som någonsin har funnits är "Borgarklassens diskreta charm".

The "square" har biopremiär 25 augusti.

TT

Fakta: The square

"The square" utspelas i en pretentiös konstvärld och kretsar kring museichefen Christian som värnar om konstinstallationen "rutan", en avgränsad plats där människor ska känna totalt tillit till varandra. Den som ställer sig i rutan ska, enligt ursprungstanken, få hjälp av förbipasserande. Men tar människor verkligen sitt ansvar? Efter att Christian blir rånad krockar hans självbild med verkligheten då han konfronteras med klassklyftor i Stockholms förorter och utsatta tiggare i Stockholms innerstad.

"The square" är den första svenska filmen på 66 år som har vunnit Guldpalmen på filmfestivalen i Cannes. Senast var det Alf Sjöbergs "Fröken Julie" 1951. Filmen har sålts för biodistribution till nästan alla länder runt om i världen, med undantag för Mongoliet.

Huvudrollerna spelas av Elisabeth Moss och Claes Bang. I övriga roller syns bland andra Christopher Læssø ("Bron") och galleristen Marina Schiptjenko.

Reaktionerna på "The square" efter Cannes har varit blandade. Även om den inte väckt debatt i samma utsträckning som hans tidigare filmer (i synnerhet "Play") så har filmen fått mottaganden som förvånat regissören själv. I Frankrike såg vänsterintellektuella tidningen Liberation filmen som högerkonservativ. Cannes juryordförande Pedro Almodóvars kommentar till filmen var också oväntad. Han tyckte att det var befriande med en film som vågade attackera hur det politiskt korrekta kväver oss. "Ingen av de reaktionerna håller jag ju med om riktigt", säger Ruben Östlund.

Filmen har dock omfamnats av konstvärlden och franska Centre National d’Art et de Culture Georges-Pompidou har uttryckt intresse för att ställa ut "Rutan", som tidigare visats som installation i Göteborg och Värnamo.

Ruben Östlund har tidigare gjort filmer som "Gitarrmongot" (2004), "De ofrivilliga" (2008), "Play" (2011) och "Turist" (2014).

Fakta: Ruben Östlund om...

...den påtänkta tv-serien "You know that weekend you were away with the kids?" som ligger i händerna på ett hemligt amerikanskt produktionsbolag:

- Den ligger på is just nu. Jag upplever att de här tv-produktionsbolagen är försiktiga och rädda. Där krävs det verkligen konsensus för att man ska nå någon stor publik. De har ju hört av sig efter att de läst manus och sagt "Det är lite kyligt". Men hallå, har du sett filmerna jag gjort? Det är det du kommer få. Så, det är lite trögt men jag tror att vi kan göra en sjukt bra tv-serie av det. Vi får se vad som händer.

...skönhetskapital och hur det har inspirerat hans kommande "Triangle of sadness":

- Du kan ju födas vacker oavsett vilken bakgrund du har. Det är ett kapital som gör att du kan klättra i samhället trots att du inte har bildning eller ekonomi. Det är intressant att utseende kan vara så extremt provokativt. Om du har en väldigt, väldigt vacker man som är tillsammans med en mindre vacker kvinna blir det som om det är något fel på uppsättningen. Jag tror att det är många sådana saker som vi tar för givet och inte reflekterar över.

...att skildra tiggare i Stockholms city i "The square":

- Jag tror att vi är vana vid en väldigt sentimental skildring av fattigdom. Så fort människor är fattiga så har de en starkare solidaritet med varandra och så vidare. Man har en beskrivning av fattigdom som att det är där det sanna genuina livet pågår medan vi som är högre upp i hierarkin är så fast i konsumtion. Det är en beskrivning av fattigdom som jag inte håller med om. Fattigdom skapar ju inget bra beteende och det där blir lite ett sätt att motivera vår egen position utan att ha dåligt samvete. Folk blev ju galna över hur Luis Bunuel skildrade uteliggare och tiggare i "Viridiana" (1961) och jag tror fortfarande att det är ett känsligt ämne.

ANNONS