Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Ur sviten MA, Pasi Välimaa på Nääs 2012.

Nääs Konsthantverk | Pasi Välimaa

Paasi Välimaas utställning på Nääs konsthantverk är imponerande i sitt mod, anser Boel Ulfsdotter.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Konsthantverk

Nääs Konsthantverk

Pasi Välimaa – textilkonst

t o m 22 /4

Ända sedan Paasi Välimaa började visa sina textila verk i slutet av 1990-talet, har han mestadels arbetat med ett tydligt formspråk i starka färger. Hans makalösa sidenreliefer är idag välkända och välsedda som offentliga utsmyckningar.

Utställningen på Nääs konsthantverk är desto mer kontemplativ och inåtblickande. Sviten av vepor kallad Sidenvägen inbjuder till långsamt betraktande, även från sidan och bakifrån. De är hängda så att besökaren kan röra sig mellan dem och in bland dem. Det lätta sidenet böljar sakta medan man går förbi och låter ögat följa de breda bruna penseldragen ungefär som om man satt på en kamel och red i en dal kantad av bergmassiv. Valda utsnitt skulle lätt kunna jämföras med äldre sepiafotografi från Sidenvägens karga landskap, fascinerande och fullständigt överväldigande när man väl börjar titta på det.

På galleriets väggar visas en svit fragment av textil som på något sätt känns lika uråldriga som Sidenvägen är. Det verkar vara rester av något som har varit och som åskådare känner jag mig manad att fundera på vad. Jag skärskådar ett mönster här och en färgnyans där och försöker få det att bli till något helt och begripligt.

Pasi Välimaa har valt samlingsnamnet MA för dessa fragment. MA betyder tomhet och är ett begrepp inom japansk filosofi och estetik. Det viktiga är dock att japanerna menar att denna tomhet inte i första hand karaktäriseras av att den är tom, utan snarare att den saknar ett innehåll som vi kan se, just nu. Åskådaren bidrar på så sätt till verkens fullbordan genom att sätta sin egen fantasi i spel och Välimaa själv ser verken som någon sorts funderingar i bildform.

Jag är imponerad över det mod han visar genom att göra en så föga inbjudande utställning som denna. Här finns ingen lättköpt glättighet, inga insmickrande färgkombinationer som får en att skutta till. Men för den som tar sig tid att dröja kvar finns här istället en känsla av rymd och luft i rörelse – en möjlighet att låta tankarna vandra fritt i långsamt tempo innan de trevande samlar sig till en färdig idé.