I dag är den vackra platsen vid Gullmarsfjorden ett ställe för den som vill och kan köpa sig en stunds avkoppling. Men för inte så längesedan skulle här unga kvinnor som ansågs vanartiga fostras till goda medborgare.
För några år sedan gjorde jag och min mamma ett besök på det spahotell som ligger fint inbäddat mellan skog och hav på vägen mot Lysekil från E6:an. Vi är inte jättebra på själva spagrejen och har faktiskt på ett annat ställe, apropå att vara kvinna och besvärlig, blivit tillsagda av personal för att vi skrattat för högt.
Här vid Gullmarns strand var det dock ingen som klagade och jag minns hur lätt det var att andas den krispiga höstluften under skogspromenaden. Man kan bara hoppas att alla flickor och unga kvinnor som omhändertogs och skickades hit under åren 1922-1954 någon gång kände likadant och att de kunde njuta av naturen kring sitt institutionsliv.
Byggdes på 1800-talet
Historien om Lingatans skyddshem i Bohuslän börjar egentligen med Henrika Widmark från Stockholm. Det var hon som ritade och lät uppföra gården i nationalromantisk stil, då med namnet Lingådde, när hon sökte sig till västkusten efter en tids sjukdom i slutet av 1800-talet. Den pampiga byggnaden stod klar 1905 och här levde och förvaltade Henrika själv sin gård fram till sin död 1920 då Lingatan köptes av Göteborgs stad.
Två år senare öppnades Lingatans skyddshem och de första av totalt 339 flickor flyttade in. Flickorna skulle tas emot från Göteborg och närområdet, men kom snart från hela landet. Genom gedigen forskning och grävande i arkiv har författaren Louise Lindblom gjort det möjligt för oss att få en bild av de omhändertagna och deras liv i boken De besvärliga - Skyddshemmets vanartiga flickor. Vad hade flickorna gjort för att kallas vanartiga? Hade de ens gjort något? Vad gjorde de under sin tid som intagna? Och vad hände efter tiden på Lingatan?
Barnavårdsnämndens makt
Lindblom beskriver en tid där en utvidgad barnavårdslag 1924 gav den relativt nyinrättade barnavårdsnämnden möjlighet att omhänderta barn som ansågs vanartiga. Utöver barn som togs omhand på grund av fattigdom och brist på mat och omvårdnad i hemmet tog man nu också ansvar för barn med dåliga anlag.
När det gällde pojkar omhändertogs dessa oftast när de utfört någon brottslig handling eller kanske hamnat i upprepade slagsmål. För flickor kunde det räcka med hur de uppfört sig. Sexuell aktivitet, sena utekvällar och utmanande uppförande hemma eller i skolan låg många gånger till grund för att som flicka hamna på institution.
Fristad för några
Som Lindblom framhåller blev skyddshemmet troligtvis en fristad för vissa; inte sällan innebar sexuell aktivitet att flickorna utnyttjats i hemmet eller utanför. Vad intagningsorsaker som lögnaktig, asocialitet eller opålitlighet innebar är svårt att veta säkert, men genom anteckningar, brev och intervjuer berättas gripande historier om trassliga uppväxtår. Jag läser om nioåringen som omhändertas efter att ha snattat, fjortonåringen som gör förbjudna utflykter till Björkö och en trettonåring som rymmer från fosterföräldrarna.
Författaren har valt ut 25 flickor vars bakgrund och liv får ge en bild av rådande tid och normer. Många av de intagna kommer från dysfunktionella familjer där beteendet med all säkerhet är en konsekvens av miljön hemma.
Hård disciplin
På Lingatan skulle alla fostras genom utbildning och arbete i hushåll och trädgård. Schemat visar hård disciplin, men också tid för fria aktiviteter och en och annan utflykt. Allt kontrollerades och bokfördes och uppförde man sig extra bra kunde det bli belöningar av olika slag. Men trots bokens bilder på de intagnas teateruppsättningar i trädgården och muntra båtutflykter är det svårt att släppa vad de också utsattes för. Enligt Lindblom verkar det som att alla flickor genomgick både yttre och inre läkarundersökning - det senare i syfte att (försöka) kontrollera huruvida flickorna var oskulder.
På Lingatan vistades de intagna på oviss tid, men i genomsnitt i närmare fyra år. Det är intressant, och i några fall glädjande, att läsa om hur livet blev sedan för de omhändertagna.
Kriminalvården tog över
För Widmarks gård innebar stängningen av skyddshemmet 1954 plats för nya intagna när kriminalvården tog över. Här satt dömda för rattonykterhet och huset var också sommarvistelse för interner med långtidsstraff. Det var härifrån Clark Olofsson rymde 1969, bara två månader innan han skulle ha suttit av sitt straff. 1978 tog IF Metall över och rev den slitna gården för att bygga nytt.
Men naturen har stått sig och när man plockar blåbär i skogen kring hotellet kan man tänka på hur flickorna på Lingatan plockade 1000 liter just här sommaren 1942.
