Arkitekterna, som hade kontor i huset, förändrade byggnaden grundligt. Kronan blev en omtyckt biograf i dessa pionjärtider.
In i bilden kom en annan av det då nya mediets galjonsfigurer: Charles Magnusson. Han hyste ett brinnande filmintresse och hade stora framtidsvyer. Han hade börjat sin karriär som filmjournalist och kritiker och tagit över Kronan för att själv se till att biografen fick en anständig repertoar utan de sensationsinslag som annars brukade förekomma i de korta programmen.
Magnusson spelade också in egna filmer. Han var manusförfattare, producent, regissör och fotograf. Dessutom importerade han film från England som han efter visningen på Kronan lät gå vidare till andra biografer i landet.
Kronan blev snabbt populär. Den då omstridda recensenten Codac i GT beskrev bion som ett mellanting mellan Konserthuset i tiondelsskala och Kontinentals café. Men det mest epokgörande av allt: pianisten sitter inte bakom en skräm utan synligt för allt folket.
Redan två år efter öppnandet hårdnade konkurrensen. Storbiografen Cosmorama på Östra Hamngatan slog upp sina portar. 1909 lämnade Charles Magnusson Göteborg och sålde Kronan tillbaka till den ene av arkitekterna, Oscar W Nilsson. Själv reste han till Kristianstad och var med om att så småningom bilda AB Svensk Filmindustri med säte i Stockholm. Kronan införlivades i AB Cosmorama som efter några år blev Göteborgs största biokedja. 1910-talets filmer bestod huvudsakligen av dansk och tysk produktion men även Chaplin dök upp i slutet av november 1917, trots att det fanns flera som inte ansåg hans filmer vara rumsrena. Charles Magnusson återkom till Göteborg 1929 och blev Cosmoramabolaget chef i några år innan han återvände Stockholm igen.
Jag minns Kronan under modern tid som en trivsam liten överflyttningsbio. Dit kunde man gå om man missat någon film och lokalen med sina 222 platser var precis lagom för att skapa en skön bioatmosfär. Efter entrén låg bänkraderna till vänster inne i lokalen. Enda problemet var att om man satt för långt bak kunde man svagt höra projektorns surrande och maskinistens samtal med någon person.
1963 ändrades Kronans förutsättningar. Två filmentusiaster på Svensk Filmindustri i Stockholm Bengt Forslund och Willmar Andersson ville satsa på särskild kvalitetsfilm på mindre biografer i landets tre största städer. I Göteborg blev det Kronan som bytte både repertoar och namn. De fick alla namnet Smultronstället efter Ingmar Bergmans film med samma namn från 1957. Resultatet föll inte väl ut och 1971 hade både tidigare repertoar och namn återtagits.
Kronan höll ställningarna väl när biografdöden började på allvar på 1980-talet. Det gjordes ansträngningar för att få biografen K-märkt men tyvärr kom beslutet för sent. 18 september 1986 stängdes biografen Kronan. I dag är den förvandlad till exklusiv modebutik. Men det går alltjämt att se delar av salongen och i taket kan man fortfarande se var Kronans gamla armatur suttit.
