–Inte ens under Vietnamkriget hade vi så här mycket demonstrationer, säger 64-årige Lyft-chauffören James, när vi banar vår väg mot Washington-monumentet under en grå himmel och duggregn.
–Det har varit protester mer eller mindre varje vecka sedan Trump kom till makten, fortsätter han.
Borta vid det spikraka Washington-monumentet strömmar skaror av forskare, akademiker och medborgare till rally-scenen, allt eftersom den imponerande listan av talare avlöser varandra. Gräsmattan fylls av ponchos och paraplyer under de svängiga tonerna av Thomas Dolbys hit She blinded me with science, från 1982.
"Vetenskapsmän! Vi kan inte bara hitta på saker – våra resultat är granskade", ”Vetenskap trumfar ignorans” och ”Smart är det nya svarta”, är några av skyltarna.
Trädgårdsmästaren och matematikern Amelia Trempie, med en WTF!! (vi litar på fakta)-skylt och ljublå poncho är här för att hon anser vetenskap vara central för vår överlevnad.
–Trumps syn på vetenskap är skrämmande. Vi kommer att förlora innovation och allt som gör Amerika stort, menar Amelia.
Juristen Jason Douglas-Jones, 33, i rastamössa, tycker att presidentens föreslagna budget, med djupa nedskärningar för de flesta myndigheter som stödjer forskning och vetenskap, däribland 20 procent för hälsomyndigheten NIH och hela 31 procent till Miljöskyddsmyndigheten EPA är ett skämt.
–Senast de skar ned EPA:s finansiering var under Reagan och det tog ända till nu att fixa, säger han. Jason menar att politik bör baseras på objektiva, vetenskapliga fakta.
–Annars skadar det minoriteter, färgade och kvinnor, säger han.
Idén till en vetenskapsmarsch föddes i det rosa mösshavet här för tre månader sedan, då forskarassistenten Jonathan Berman insåg vilken kraft en folkmassa kan uppbåda. Dagen efter kvinnomarschen satte Berman, som studerar högt blodtryck vid Texas-universitetet, upp en sajt och ett Twitter-konto för en Vetenskapsmarsch. Efter en vecka hade han en styrgrupp och nära två miljoner anhängare på sociala medier.
Berman hade länge bevittnat hur politiker tagit ”ett smörgåsbordsgrepp” på vetenskap – där de själva valt vilka resultat de velat anamma. Men nu tycker han att förnekandet av forskning håller på att institutionaliseras på ett icke förr skådat vis.
Han får medhåll av Union of Concerned Scientists forskningschef Gretchen Goldman, 34. Hon är uppe tidigt på lördagsmorgonen för att hålla i en skylt-verkstad före marschen.
Gretchen är orolig över att Trump-administrationen satt munkavle på tjänstemän på federala myndigheter, med begränsningar i hur de tillåts kommunicera med allmänheten. Till dessa hör miljöskyddsmyndigheten EPA, Jordbruksverket och inrikesdepartementet.
En anställd på EPA som vill vara anonym berättar hur anställda tvingats stänga ned sina många bloggar för allmänheten. Nu tillåts bara en enda blogg, som styrs från direktören Scott Pruitts kontor. Forskare på myndigheten tvingas att gå igenom direktörens kontor – som är underbemannat, och det av personer som ”inte är adekvat insatta i myndighetens ämnesområde” – i samtliga kontakter med allmänheten, vilket har skapat en flaskhals. Även presentationer för konferenser måste först kontrolleras.
–Det finns folk som har avstått från att tala om saker, som klimatförändringar eller regleringar, av oro för den nya administrationen, säger EPA-källan.
Ännu vanligare är det att anställda inte ens åkt till konferenser, då direktörsteamet inte hunnit kontrollera deras Power Points. Det har också blivit svårare att upprätta nya miljöskyddslagar, då presidenten i ett dekret har beordrat myndigheter att ta bort två gamla lagar för varje ny reglering.
Tillbaka vid rally-scenen peppar allt ifrån NASA-chefer till biologiprofessorer och aspirerande astronauter demonstranterna.
–Skippa jargongen, ropar Youtube-stjärnan Tyler DeWitt, som menar att forskare måste prata så att folk förstår.
–Vi kan inte klaga på nedskärningar om vi inte kan förklara för skattebetalare varför forskning är viktigt, fortsätter han.
Studenterna Alyssa Flannery, 18 och Bettyjo la Bare, 19, har åkt hit med buss som deras college i Pennsylvania har chartrat.
–Det är viktigt att vara här idag då våra gärningar påverkar framtida generationer och om vi inte tar hand om vår planet nu så kommer vi inte att ha någon i framtiden, säger Alyssa.
Bettyjos farbror är njursjuk på dialys, och lever just tack vare modern vetenskap. Hennes pappa är aktivist sedan Occupy-rörelsen och driver ett soppkök ur sin bil. Själv läser hon sociologi och vill hjälpa hemlösa.
–Jag är särskilt intresserad av matforskning. Det kommer att bli brist på mat i framtiden och fattiga kommer få svårt att få råd, förklarar hon.
Lite längre bort står medelålders NO-läraren Kitty Barnett, från New Jersey i keps och svart regnjacka. Hon ser det som sin plikt att vara på plats, och har samlat alla sina studenters underskrifter på baksidan av sin plakett.
–Vetenskap är vårt viktigaste redskap för att förstå världen, förklarar Kitty, som är minst sagt oroad för ”alternativa fakta” och att ”de kan låta så övertygande att många bra människor börjar tro på lögner”.
Bredvid henne, i ljusgrön fiskarjacka, förklarar kemi-doktorn Steven Donovan, 69, från Pennsylvania att han kom för att ”tystnad är samtycke”.
Han är särskilt oroad över att nya EPA-chefen Scott Pruitt är klimatskeptiker och har stämt EPA 14 gånger över dess miljöskyddslagar innan han tillträdde. Hans sambo Alana Balogh, 61, som jobbat med parkvård och konst, hoppas att marschen sänder en signal till administrationen.
–Om de inte tar beslut baserade på vetenskap så kommer de röstas bort, säger hon.
Regnet har förvandlat gräset till geggamoja, men stämningen är lika god för det. Att hålla en vetenskapsmarsch har dock inte saknat kontroverser. Det sista många forskare vill är att uppfattas som politiska – särskilt partipolitiska. Till de tveksamma hör Jeffrey Dukes, en medelålders eftertänksam ekologi-professor och chef för Purdue-universitetets forskningscenter för klimatförändringar.
Han talar på den lokala marschen i Lafayette, Indiana och beslöt sig till slut för att det trots allt var viktigare att tala ut än att hålla sig neutral, då ”de fyra kommande åren ser mörka ut”.
–Jag förväntar mig inte att Trumps budget kommer att gå igenom, men skulle den det vore det en närmast en parodi för vetenskapen, säger han och menar att den skulle leda till bortkastade investeringar i såväl infrastruktur som i decenniers träning av forskare.
–Varför tillbringa åratal på att utveckla fantastiska satelliter som kan ge oss värdefull information, för att sedan i princip slänga dem i soptunnan? Varför bygga upp ett forskningsnätverk kring hälsa för att sedan skära ned så mycket att forskningen inte kan avslutas? Det kommer inte att bota någon, säger han.
Många av Trumps föreslagna forskningsnedskärningar är inom klimatområdet. Hit hör Obamas Clean Power Plan, internationella klimatförändringsprogram samt forskning om global uppvärmning.
Administrationen verkar tänka att om vi inte mäter problemen så behöver vi inte göra något åt dem, säger Gretchen Goldman på UCS.
Hon fruktar att USA som ett resultat kommer att få sämre beredskap för olika miljöhot. Ett av de många initiativen som Trump vill stoppa är NASA:s nya satelliter för att hämta in information om växthusgaser och algblomning.
–Det är som att köpa en sprillans ny Lamborghini och köra den rakt ned i havet”, säger Jeffrey Dukes.
Källan på EPA berättar att moralen på myndigheten är förfärligt låg och att många har sökt andra jobb.
–Vi har tappat våra bästa stjärnskott redan. Folk känner att deras röster inte tas på allvar – även om de råkar vara bland landets främsta experter på sitt område, säger hen.
I universitetsstaden Missoula i Montana organiserar djurlivsdoktoranden Brit Garner, 28, den lokala marschen. Hon kände att hon bara var tvungen att göra något.
–Men det viktigaste är vad som händer efteråt, säger Brit, som just startat en icke-vinstdrivande organisation, Missoula Interdisciplinary Science League, för att bygga broar mellan forskare och allmänheten. De ska hålla events en gång i månaden – föreläsningar i barer, astronomikvällar och dokumentärfilm-visningar.
– Många forskare är instängda på sina labb, men om man är såväl vetenskapskvinna och utåtriktad så har man ett ansvar att tala med folk. Även om det bara är över en öl på krogen, säger Brit.
Det återstår att se om någon av de andra 600 systermarscherna på sex kontinenter leder till liknande initiativ.
