Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Miljöpartiet tar steg till vänster

Vinstförbud, medborgarlön, sänkt arbetstid och dubblerad arbetsgivaravgift för ungdomar omöjliggör samarbete med allianspartierna.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Två vingklippta språkrör for i går hem från Miljöpartiets kongress i Västersås. Visserligen hör det till att partikongresser, oavsett parti, ger partistyrelsen bakläxa i någon mindre viktig fråga för att markera vem som bestämmer. Men att partiledningen desavoueras på centrala politiska frågor är ytterst ovanligt. Men det var vad som hände i Västerås. Språkrören Åsa Romson och Gustav Fridolin kom dit med en annan politik än de fick med sig hem.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Mot partistyrelsens vilja och förslag beslutade kongressen att Miljöpartiet skall verka för sänkt arbetstid till 35 timmar i veckan, dubblerad arbetsgivaravgift för ungdomar och förbud mot vinstutdelning i välfärden. Kongressen röstade också in en formulering i partiprogrammet som innebär att partiet står fast vid kravet på medborgarlön utan krav på motprestation. Ett förslag att också använda ordet medborgarlön, alternativt basinkomst röstades ner med bara en rösts övervikt.

Sänkt arbetstid har Åsa Romson nyligen betecknat som plakatpolitik, vilket det naturligtvis är. Det finns inga ekonomiska förutsättningar för sänkt arbetstid med bibehållen lön. Den som vill leva ett enklare liv kan redan i dag göra det genom att ta ett deltidsarbete.

Dubblerad arbetsgivaravgift tar Miljöpartiet avstånd från i sin budget, med motiveringen att det kan göra fler ungdomar arbetslösa.

Förbud mot vinstutdelning i välfärden går rakt emot Miljöpartiets överenskommelse i friskolekommittén och riskerar tusentals jobb i vård, skola och omsorg – samt naturligtvis skolor, vårdcentraler och äldreboenden. Beslutet placerar Miljöpartiet till vänster om Socialdemokraterna och vittnar om ekonomiskt oförstånd. Vinstförbud jagar bort företag som vill investera eget kapital i välfärdssektorn. De pengarna kan inte utan vidare ersättas med skattemedel.

Medborgarlön är den mer romantiska än gröna drömmen om att förena frivilligt arbete med obligatorisk välfärd. Att någon annan måste betala är en invändning som inte intresserar de gröna ombuden.

Kongressens uppror kan ses som ett utslag av ovanligt levande medlemsdemokrati. Men det är också ett besked till språkrören och partiledningen att gräsrötterna inte vill följa med på resan till ett normaliserat riksdagsparti.

Konsekvenserna för en kraftigt försvagad partiledning är svåra att överblicka, men ett är klart. Om förutsättningarna för ett samarbete mellan allianspartierna och Miljöpartiet var bräckliga före kongressen, så är de nu i det närmaste obefintliga. Miljöpartisternas prat om att vara ett parti vid sidan om den traditionella höger-vänsterskalan är tömt på varje innehåll.

Misstron mot marknadsekonomin och kärleken till regleringar och förbud placerar Miljöpartiet långt till vänster om mittpunkten i svensk politik. Det är trist. Det tjänar inte miljön. Men så vill partiets medlemmar ha det.

GP 27/5 -13