Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/6

Mexikaner i chock efter USA-val: "Som ett slag i ansiktet"

När det stod klart att republikanernas Donald Trump blir ny president i det mäktiga grannlandet var det många mexikaner som mentalt tappade andan.


Hoten och förolämpningarna mot Mexiko har haglat tätt under hela USA:s presidentvalskampanj. Valresultatet kom som en chock.
- Min själ gick sönder, det var som om någon hade slagit mig i ansiktet, eller som om en bomb hade exploderat framför mig och man hör ett ”beeeep” i öronen: människor pratar, men du hör ingenting. Så kändes det. Jag kunde inte fatta det och tror fortfarande inte att jag har fattat, säger Eduardo Mendoza.

Han föddes av mexikanska föräldrar i USA på 1980-talet, men bodde sedan sina första fem år på landet i delstaten Zacatecas. När familjen senare återvände kunde han därför åka in i landet lagligt, men hans mamma och syskon smugglades in, gömda i en skåpbil. 
I tisdags kväll var Eduardo bland vänner på en bar i Mexico City. Till början var stämningen god, men känslan förändrades allt eftersom. 
- De tog representanthuset, sedan senaten och till slut presidentposten. Det var då folk började gråta. Jag tror att alla åtminstone fick tårar i ögonen.
I dag har även syskonen uppehållstillstånd i USA, men Eduardo har flera kusiner och andra släktingar som lever som papperslösa. Nu oroar han sig för att deras liv ska bli ännu mer komplicerade. 
- Min moster kunde inte åka på begravningen när min morfar dog och jag har två kusiner som kom när de var 3 och 4 år och nu kan de inte skaffa jobb.

Donald Trumps retorik det senaste dryga året har fått stor uppmärksamhet och förolämpningarna mot mexikaner har gått få förbi, liksom hans löften att slänga ut USA:s 11 miljoner papperslösa och bygga en mur längs den 3000 kilometer långa gränsen mot Mexiko. Färre insåg att fastighetsmagnaten verkligen skulle bli president, dessutom med republikansk majoritet i kongressens båda kammare. 
- Vi hade nog alla hade trott på opinionsundersökningarna och att medierna hade koll på vad som höll på att hända, säger Eduardo.

Effekterna för Mexiko blev tydliga redan under valkvällen, när sannolikheten för att vinna sakta men säkert förflyttades från Hillary Clinton till Donald Trump. 
Samtidigt sjönk värdet på den mexikanska peson i rekordfart. Om en dollar i början av kvällen hade kostat strax över 18 pesos, kostade den nu historiska 20,70. 
Under natten kallade Mexikos president Enrique Peña Nieto till ett akut möte med bland andra finansministern och centralbankschefen. Morgonen efter gick de ut med budskapet att Mexiko står starkt, för att lugna marknaderna och minska den negativa effekten på ekonomin. 
- Jag tror inte det fungerar till 100 procent, men att det ger ett visst lugn, att den mexikanska regeringen förbereder sig för att vidta vissa åtgärder, säger statsvetaren Dámaso Morales Ramírez.

Utanför Alejandra Barcenas tidningskiosk i Mexico City hänger dagen efter valet en rad varianter av Donald Trumps ansikte. Löpen går från ”Gud välsigne Mexiko” och ”Jäklar!” till mer explicita ”Fuuuck!”
Själv är Alejandra mer sparsam med orden, även om hon hade föredragit Hillary Clinton. 
- Det sägs att han pratar väldigt dåligt om kvinnor och ser dem som underlägsna, så som kvinna hade jag nog stött att hon skulle vinna. 
Bredvid henne sitter Carlos García som tycker att båda kandidaterna var ungefär lika dåliga även om Trump sagt saker rakt ut på ett annat sätt. 
- Det är bara att fortsätta kämpa, säger han. 
Alejandra spricker upp i ett leende och frågar retoriskt: 
- Han har ju redan vunnit, så vad mer kan vi göra?

I en annan del av staden säljer Juan Cuellar samma tidningar. Han säger att de gått lite bättre än vanligt, men inte heller han är överdrivet orolig för vad som ska hända nu. 
- Om ingen bråkar men honom så tror jag inte att han bara sådär kommer att bråka och förstöra för folk heller. 
Eduardo Mendoza minns hur han och syskonen fick lära sig att gömma sig när de var små. När föräldrarna jobbade på fälten med att plocka druvor var barnen ensamma hemma, väl medvetna om att hålla gardinerna fördragna och aldrig öppna dörren för någon. I samma verklighet lever hans moster och kusiner fortfarande, precis som pappans nya sambo. Eduardo är rädd att den konstanta oron nu kommer att växa och att räderna mot papperslösa ska bli fler. Hoppet om en migrationsreform är som bortblåst. 
Han är den enda i familjen, förutom en kusin, som har studerat vidare på universitetet. Nyligen flyttade han tillbaka till Mexiko för att jobba. Han säger att det är svårt att prata politik med släktingarna som – liksom han själv gjorde och hatade under alla lov när han var liten – jobbar på druvfälten. 
- Jag älskar att prata politik, men de är mer: ”Måste du ta upp det här, jag vet att jag är papperslös, jag behöver inte prata om det.” Men grejen är ju att man inte kan prata om framtiden heller, du kan inte planera någonting, du kan inte ens spara pengar på ett bankkonto. 
Något av det värsta, tycker han, är att gränsen splittrar familjer och bryter sönder det sociala nätverket. 
- Min faster kan inte åka till Mexiko och mina morbröder som bor här kan inte åka till USA och träffa släkten där. Familjerna slits sönder. 
Detsamma gäller för pappans sambo, som inte träffat sin mamma på 16 år.

Hur det blir med den utlovade muren och massdeportationerna återstår att se. Faktum kvarstår att Barack Obama är den president som deporterat flest papperslösa hittills och även om Trump lägger i en högre växel har Dámaso Morales Ramírez svårt att tro att det finns kapacitet för en hur stor ökning som helst. 
Värre, anser han, är utsikterna för den mexikanska ekonomin. USA är Mexikos främsta handelspartner och oavsett om Trump gör verklighet av hoten att riva upp det 20 år gamla frihandelsavtalet Nafta och stoppa pengar som skickas hem till anhöriga i Mexiko eller inte, riskerar osäkerheten att få konsekvenser. 
- Det räcker med att Trump säger ”Jag ska deportera fem miljoner mexikaner" för att peson ska falla. Det händer i och med att han säger det, även om han inte genomför det. Eller om han säger ”Jag ska riva upp frihandelsavtalet”, så kommer det att få konsekvenser, även om han inte gör det.

Det lyser ”Mom” i vita bokstäver på skärmen när Eduardo ringer sin mamma från vardagsrummet i Mexico City, där en röd soffa precis har kommit på plats. Hans mamma säger att ”alla” ju hade hoppats på Clinton, men själv har hon inte röstat. 
Under 26 år i USA har hon aldrig tidigare tyckt det verkat särskilt viktigt att ansöka om medborgarskap. 
- Men ska du göra det nu då? frågar Eduardo. 
Det är inte första gången han tar upp ämnet, men nu hörs ett hummande från telefonen, som tyder på att det nog kan vara dags. Även hans pappa, som var 14 år första gången han ensam tog sig till USA, håller nu med om att det kanske trots allt kan finnas en poäng med att bli medborgare.

Eduardo skrattar mycket när han pratar med sina föräldrar, som hela sina liv arbetat inom jordbruket och aldrig lärt sig engelska. Men valresultatet och de konsekvenser det kan få för hans papperslösa släktingar har också tagit fram andra sidor hos honom. 
-Först kommer chocken sedan analysen och nu är det ilska och kamp, säger han.