Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Mark Isitt: Tro inte att du är nåt

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Ung vänster vill förvandla Stora teatern till ett Ungdomens hus. Kan någon tala om för mig vad som är ungdomligt med Storan? Alla hus har en personlighet. Landshövdinge­husen är gemytliga som Albert och Herbert, Nya Ullevi är spänstig som en Fosbury-flopp, Härlanda kyrka asketisk som en munk, Norra älvstranden inställsam som en mäklare. Storan, å sin sida, är en primadonna. Ljuv och sval och uppburen där hon vilar på en divan av grönska. En Birgit Nilson eller Maria Callas snarare än en Jerry Williams eller Håkan Hellström.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Inte så värst ungdomlig.

Ändå är det just Jerry och Håkan som fått husera fritt i huset de senaste 16 åren. Väldigt fritt. Sedan Operan invigdes har Kungsparkens glaserade bakelse vikarierat som nattklubb. Man har fyllt huset med rock och pop och stand-up men ingenting har varit inkomstbringande nog och nu är läget lätt desperat, den 1 juni lämnar Sami kåken. Ung vänsters märkliga utspel illustrerar just hur problematisk Storans existens uppfattas i kommunen; om inte den bredaste underhållning funkar, vad ska man då ta sig till?

Tja, man kan ju börja med att skippa den breda underhållningen. Stora teatern är ett hus byggt för finkultur. Det finns inget folkligt över ett snövitt hus i ensamt majestät mitt i city. Särskilt inte som insidan är smyckad med marmor, bladguld, kristallkronor och röda mattor tjocka nog att vricka fötterna i. Storan är en byggnad för våra allra mest traditionstyngda konstyttringar och Ung v änster får säga vad de vill men sådan konstnärlig höjd har sin självklara plats i en stad av Göteborgs dignitet och dess självklara plats är Stora Teatern. Storan är Göteborgs motsvarighet till Dramaten, en 49 år yngre byggnad som förstås aldrig varit i närheten av att devalveras.

Som nattklubb och folkpark däremot är Storans kvaliteter förspillda. Jerry Williams vinner inte på att placeras i ett sammetsdraperat habsburgskt palats, inte Håkan Hellström heller. De passar bättre i mindre borgerliga miljöer. Som Lagerhuset vid Esperantoplatsen. Men där får man inte husera. Debaser, Sveriges ledande rockklubb med scener i både Stockholm och Malmö, ville etablera sig där men kommunstyrelsen sa nej. Politikerna såg hellre en scen för fria dans- och ­teatersällskap. Just den typ av verksamhet som Storan hade kunnat härbärgera med den äran. Istället spekuleras det nu i att Debaser ska ta över Storan. Kanske, kanske kan de där rockstjärnorna ändå få verksamheten att gå runt, tänker den förhoppningsfulla kommunstyrelsen som tömt budgeten på pariserhjul och svajiga fotbollsarenor och inte är villiga att finansiera någon primadonna i en park.

Du, du ska inte tro att du är nåt.