Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Mario Vargas Llosa | Den blygsamme hjälten

Vargas Llosa är språkets och berättarteknikernas mästare, detta syns också i Den blygsamme hjälten. Som alltid är språket så perfekt att det verkar som om det berättade bara skulle kunna sägas just så, skriver Inger Enkvist.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Roman

Roman

Mario Vargas Llosa

Den blygsamme hjälten

Översättning: Peter Landelius

Norstedts

Peruanen Mario Vargas Llosa är en otroligt produktiv författare som under snart femtio år har gett ut en roman vart annat eller vart tredje år. Han motbevisar nu också påståendet att författare drabbas av skrivtorka efter det att de fått Nobelpriset. När han fick priset 2010 hade han just gett ut Keltens dröm och nu kommer på svenska Den blygsamme hjälten, utgiven på spanska 2013.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Författaren är känd för att spänna över ett vitt fält av ämnen. Vissa romaner är politiska som Bockfesten (2000), andra mer socialt inriktade som Staden och hundarna (1963). Vissa intresserar sig för ursprungsbefolkningar som Keltens dröm och andra för konst och erotik som Till styvmoderns lov (1988). Flera romaner tar upp teman ur medelperuaners liv och använder en melodramatisk ton och dit hör Tant Julia och författaren (1977), Vem dödade Palomino Molero? (1986) och den nu utgivna Den blygsamme hjälten. Den nya romanen är en attraktiv och lättläst text som berättar två historier som till sluts flätas ihop.

Den viktigaste historien handlar om Felícito Yanaqué, en medelålders man som arbetat sig upp från inget till att vara ägare av ett bussföretag i Piura i norra Peru. Han har två söner som arbetar med honom i rörelsen. Hustrun har han föga gemensamt med men han ”unnar sig” en älskarinna, Mabel, som han ger ett underhåll i form av hyran till ett hus och en månatlig summa. Han är en anspråkslös person som försöker göra rätt för sig och blir förbluffad när han utsätts för utpressning.

I en parallellhistoria berättas om den 80-årige och mycket framgångsrike affärsmannen Ismael Carrera i Lima. Han tillhör den peruanska eliten, är änkeman och bekymrar sig för sina två odågor till söner. De förslösar hans pengar, begår olagliga handlingar och önskar livet ur honom för att lägga beslag på arvet. Han har kommit att förlita sig allt mer på hembiträdet Armida, och han beslutar sig för att gifta sig med henne och njuta av sina sista år och samtidigt se till att sönerna inte får något mer arv från honom än det de redan fått. För att de inte ska hindra honom, rymmer han och Armida, och det blir hans anställde Rigoberto som får agera mellanhand mellan honom och sönernas advokater.

I de här historierna känner den vane Vargas Llosa-läsaren igen teman, personer och situationer från tidigare verk. Författaren ger lekfulla anspelningar på många av de tidigare romanerna, och man skulle kunna tala om en stillsam uppsummering av många års skrivande. Ett tema som också är genomgående i hans verk är konflikten mellan far och son, fast här ges det en ny inriktning. I tidigare böcker brukade fäderna vara frånvarande eller maktfullkomliga och läsarens sympati knytas till sönerna. Här är det två fäder som behandlas illa av sina hopplösa söner. Kanske åren har fått författaren att byta perspektiv?

Den blygsamme hjälten är Felícito som ställs inför en rad dilemman. Ska han vända sig till polisen? Ska han stillatigande finna sig i att bli utpressad? När de skyldiga visar sig finnas i hans närmaste krets, hur ska han agera? Denne tidigare oansenlige man visar sig besitta både mod och rådighet.

Ett drag som läsarna kanske ställer sig frågande inför är att författaren för in först en spåkvinna som Felícito konsulterar och sedan en övernaturlig person som tar kontakt med Rigobertos son. Finns Edilberto Torres eller finns han inte, och ska det föreställa att han är symbol för något bestämt? Har han satts in i berättelsen därför att Vargas Llosa vill utvidga sin repertoar av teman och tekniker? Det är som bekant vanligt med övernaturliga inslag i latinamerikanska romaner.

Det som brukar utmärka Vargas Llosa är reflektionen över sambandet mellan politik och litteratur. I början av sin karriär trodde författaren på litteraturens möjlighet att ändra världen genom att ”avtäcka” delar av verkligheten. Den blygsamme hjälten är inte en ambitiös politisk roman utan snarare författarens lite nostalgiska ”återbesök” i sina tidigare berättarvärldar, ett ”Piura revisited”, en inomlitterär lek med anspelningar på personer från tidigare romaner. Vargas Llosa är språkets och berättarteknikernas mästare, och detta syns också i Den blygsamme hjälten. Som alltid är språket så perfekt att det verkar som om det berättade bara skulle kunna sägas just så och som vanligt har Vargas Llosa-översättaren Peter Landelius gjort ett mycket gott arbete. Översättaren har bland annat ändrat bokens titel från det spanska El hombre discreto till Den blygsamme hjälten, en titel som är intressantare och också motsvarar innehållet bättre.

ÄMNET:

Mario Varga Llosa motbevisar påståendet att författare drabbas av skrivtorka efter ett nobelpris. Nu kommer på svenska Den blygsamme hjälten, utgiven på spanska 2013.

SKRIBENTEN:

Inger Enkvist är professor i spanska vid Lunds universitet och har nyligen avslutat en bok om Mario Vargas Llosas roman Keltens dröm.