Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Maria Haldesten: Rött pälshat, vitt samvete?

Ren dubbelmoral när "fredliga" djurrättskämpar ger våldsaktivister moraliskt stöd i stället för att ta tydligt avstånd, skriver Maria Haldesten.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

En dam i päls. En småföretagare med köttchark. Eller till och med ett barn som klappar (”stressar”) en killing i Slottsskogen. Alla är de illvilliga motståndare eller åtminstone allvarligt vilseledda. De skall talas till rätta, skrämmas till rätta, misshandlas till rätta eller möjligen något ännu värre.

För den som står vid frontlinjen skyr inget, så länge ändmålen helgar medlen. I Bite Back Magazine beskriver mexikanska extremister inom den världsomspännande djurrättsrörelsen hur de placerar hemmagjorda bomber vid Novartis, ett läkemedelsföretag som medverkat till att ta fram medicin mot Alzheimers och ADHD.

”Förstår du att detta inte är en lek när en av dina chefer eller anställda faller medvetslösa i gatan efter en aktivistattack? Eller inser du det när en av dina familjemedlemmar blir fysiskt eller psykiskt skrämda? Du bestämmer: lämna djuren i fred – eller ta konsekvenserna...”

Så avslutas inlägget under samlingsrubriken ”nyheter från frontlinjen”.

Tror du att sånt inte kan hända här? Ett anonymt inlägg från Södertälje ger en helt annan bild:

En högt uppsatt person inom Astra Zeneca får ett oönskat hembesök . ”En brandbomb placerades under ett av framhjulen på den bil som stod parkerad på uppfarten. Detta hoppas vi var en tydlig varning för honom och för de andra djurplågarna på Astra Zeneca”, står det i inlägget.

Och så fortsätter det. Med direkta aktioner mot klädbutiker, charkuterier med mera – efter att mörkret fallit. Under dygnets ljusa timmar demonstrerar representanter för exempelvis Djurrättsalliansen.

– Vad andra gör kan vi varken stå för eller försvara, säger Richard Klinsmeister,(MP), talesperson för Djurrättsalliansen i Göteborg i GP.

Avstånd tar han dock inte. Istället fortsätter han:

– Men vi stödjer Djurens befrielsefront moraliskt eftersom deras verksamhet går ut på att rädda liv.

Undra om han formulerar sig likadant som regionombud för Miljöpartiets Grön Ungdom? Är moraliskt stöd till olagliga våldsaktioner kanske något han går till val på, som MP-kandidat till regionfullmäktige?

Att uttala ”moraliskt stöd” är att indirekt försvara våld! Och att via hemsidan länka till Djurens Befrielsefront och Bite Back Magazine är ett sätt för Djurrättsalliansen att visa sympati.

De som knackar på med två exemplar av ett ”pälsfri-kontrakt” i handen, morgonen efter att våldsbenägna aktivister under mörkad mantel åter krossat rutor, är inga snövita änglar. De gör ju sig snarare mer insyltade än ordinära medlöpare.

Ännu osmakligare blir det när politikern Klinsmeister förklarar sig vara ointresserad av hur ett av de mänskliga offren för deras kampanjande mår, och i samma sekund ställer offrets lidande mot ”1,2 miljoner minkars”.

Å andra sidan är det symptomatiskt. Representanter för extremistorganisationer lägger ofta skulden på offren, konstaterar en rapport, ”Våldsam politisk extremism”, från Brå och Säkerhetspolisen (2009). Denna djupgående studie kring politisk extremism, där djurrättsrörelsen utgör en del, visar hur olika dåd motiveras med att offret ”förtjänade” att lida eller straffas..

Att djurrättsaktivister utser sig själva till domare med rätt att bruka våld är dock lika obehagligt som när organiserade kriminella gör det.