Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Maria Haldesten: Rätt kille för vanligt folk?

Medelsvensson i all ära. Göran Hägglund, med flera, borde tala mer om ovanlighetens folk.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Skånefruar och Hollywoodankor får ursäkta. Vi må förfasas eller förtjusas över dessa original. Men i valtider är Medelsvensson kung.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det är inte för intet som Moderaterna kallar sig ett arbetarparti. Och det är inte för intet som KD:s Göran Hägglund i SVT:s partiledarintervju introduceras som en ”GI-bantare med arbetarbakgrund från Värmland”.

Efter den vanlighetsstämpeln blev den givna inledande frågan vilka som utgör verklighetens folk?

Vanliga människor som sliter och släpar för att barnen skall ha det bra och som tänker på sina gamla föräldrar, svarade Göran Hägglund.

Sådana människor som hellre moffar i sig chips framför Fångarna på fortet än kollar partiledarintervjuer i SVT?

Nej, aldrig på en tisdag väl?

Det är i varje fall ytterst osannolikt att ”verklighetens folk” ställer konkreta frågor om rena sprutor till narkomaner – även om tv-sändningens webb-bisittare ville göra den saken gällande.

Sprutbytesfrågan, där Göran Hägglund tydligt ställde problemen med smittspridning kontra risken att med sprutbyte legitimera bruk av narkotika mot varandra, är ingen valvinnare.

Icke heller vårdnadsbidraget, åtminstone inte mätt i antalet utnyttjare.

Går inte det bidraget till och med på tvärs med alliansregeringens arbetslinje? undrade utfrågaren Anna Hedenmo kritiskt.

Göran Hägglund kontrade smidigt med att fråga varför det skall gå en magisk gräns efter att föräldradagarna tagit slut då man idiotförklarar människor som väljer att vara hemma längre med sina barn?

Det är naturligtvis inte rimligt. Åtminstone inte för den som vill att föräldrar skall kunna bestämma själva över vad som är bäst för dem och barnen. Därför vill inte alliansregeringen kvotera föräldraförsäkringen ytterligare.

Göran Hägglund är själv inget fan ens av de pappamånader som finns. Inte för att han inte anser att fäder bör vara hemma med barnen. Även om han själv inte kunde minnas hur många dagar han själv varit föräldraledig underströk han att tycker det är utmärkt att fler barn får ha både mamma och pappa hemma.

Så varför inte tvinga fram ökad delning? pressade utfrågarna.

– Jag tycker om sill men tycker inte det skall vara obligatoriskt med sill, svarade Hägglund.

Ingen klockren liknelse. Men för all del, han fick åtminstone in ett djur. Om än inte för att stirra på det, som på valaffischerna. Dessutom, vad kan vara vanligare och svenskare än en sill?

En poäng till där för herr Hägglund, som bara blev verkligt svarslös när det var dags för kuggfrågorna. För varken tv-toppen eller svensktoppen hade han full koll på.

– Poängen är ju inte att vara som genomsnittet... sade han lite svävande efter misslyckandet.

Nä, toppolitiker är inte som Medelsvensson. De vill bara tilltala honom. Åtminstone officiellt. För vi lever ju trots allt i ett land där elit inte räknas som ett politiskt korrekt begrepp. Utom möjligen i idrottssammanhang.

Därför sjunger alla vanlighetens lov. Och Kristdemokraterna detta valår i ovanligt högt tonläge.

Är det vägen till det mänskligare samhälle KD vill skapa? Tillåt mig tvivla. För i ett medmänskligt samhälle respekteras och tilltalas också både ”eliten” och ”skiten”. Alla skulle vinna på om Hägglund, med flera, talade lika brett om det.