Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Maria Haldesten: Migrän och migration

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Lean. Smaka på ordet. Nej, det är inte något nytt märke för diet. Det är en managementmodell – ursprungligen avsedd för industriproduktion av bilar. Plötsligt började den dock säljas in som räddningen för offentlig sektor.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Första gången jag stötte på Lean var på en Kvalitetsmässa här i Göteborg. Av monterpresentationerna att döma fanns det inget som inte kunde lösas med Lean. Implementerades bara modellen skulle allt från väntetider på akuten till mindre framgångsrika skolor snart vara ett minne blott. Det kändes som att stå på en gammal marknad och lyssna på gubben som ville sälja livselixir.

Skeptikerna tycks dock ha varit i minoritet i många ledningsgrupper inom offentlig verksamhet. Ett exempel på hur Lean implementerats på en myndighet gav Ivar Arpi i senaste numret av tidningen Neo. Medarbetare på Migrationsverket har börjat beskriva sin arbetsplats som Migränverket, och en starkt bidragande orsak är Lean. Modellen infördes på en konsultfirmas inrådan, i syfte att effektivisera långa handläggningstider och minimera resursslöseri.

Resultatet tycks dock ha blivit en hafsigare asylhandläggning, där rättsäkerheten satts på spel. Kritiska anställda har tvingats bära rosa gummiband kring handlederna som en påminnelse om att inte gnälla.

Det låter som ett skämt hämtat ur en tv-serie.

Medan anonyma anställda, rädda för repressalier, berättar i Neo, berömmer sig personer i verksledningen för sitt nytänkande. Monika Wendleby har till och med skrivit en bok om Lean, inspirerad av paradigmskiftet på Migrationsverket. I facktidningen Bättre Produktivitet beskriver hon hur lean använts för att ”styra på flöden”, ”skapa värde för kunderna” och få folk att ”släppa fram sin kreativitet”.

Kontrasterna mellan de två verklighetsbeskrivningarna kunde inte vara större. Är det ledningen som fallit för livselixirkonsulten? Eller är det medarbetarna som inte har det ”mod” som krävs och inte fattar värdet av att ”tänka i nya banor” som Wendleby uttrycker sig när hon allmänt resonerar kring Lean?

Lean har sålts in på fabriker, advokatfirmor, socialkontor, skolor, vårdinrättningar med mera. Kritikerna, exempelvis inom vården, som påpekar att en managementmodell framtagen för bilproduktion inte fungerar för dem som skall jobba med människor kan få höra att de är bakåtsträvare som saknar förmåga till nytänkande.

Men att springa åt samma håll som alla andra är inte nytänkande. Och det som kräver mod är att säga ifrån när kejsaren står naken.