Integration och utanförskap. Viktiga frågor, vilka dock inte varit bland de mest diskuterade under årets valrörelse. Lite underligt med tanke på Sverigedemokraternas framryckning. Att SD i viss mån har deltagit i debatten har dock bara resulterat i ordväxlingar hur långt yttrandefriheten sträcker sig i förhållande till de kränkningar partiets representanter gång på gång utsätter framförallt icke-europeiska invandrare för.
Det hade varit bättre om det funnits plats för en riktigt allvarlig diskussion om hur vi skall hantera segregationen och det växande utanförskapet för människor som lever mitt ibland oss, men saknar ingångar till det svenska samhället.
Integrationsminister Nyamko Sabunis insatser har många gånger varit väldigt kloka. Det handlar om alltifrån satsningar för att få stopp på barnäktenskap till vikten av att säkerställa romers mänskliga rättigheter.
Tyvärr har mycket av uppmärksamheten som borde varit riktad mot det viktiga arbete Sabuni gör, dränkts av den kör av vänsterpolitiker och ”tyckare” som inte inser vikten av en seriös diskussion om hur vi i vårt numera mångkulturella samhälle skall kunna leva tillsammans trots våra religiösa och kulturella olikheter.
Folkpartiledaren Jan Björklund har tyvärr också bidragit till att lägga bränsle på kvasidebatten genom att föreslå en lag som förbjuder burka i skolan. Det må vara olämpligt att bära heltäckande kläder i en undervisningssituation. Men vilka klädregler som gäller är något för den som är ansvarig för en verksamhet att besluta om.
Vad som däremot borde ligga långt upp på den politiska dagordningen är att de som kommer hit så snabbt som möjligt kommer ut på arbetsmarknaden. Här har den borgerliga regeringen gjort en del. Till exempel har man infört etableringslotsar som ska säkerställa att varje nyanländ så snabbt som möjligt får rätt språkutbildning, validering, rehabilitering och hjälp att hitta arbete. Men mycket återstår och mycket måste göras lokalt. Och i en stad som Göteborg där Socialdemokraterna gång på gång sjösätter olika former av tidsbegränsade storstadsprojekt, blir situationen allt värre.
I motsatsförhållande till 16 års socialdemokratiska misslyckaden står moderaternas program för minskat utanförskap. I måndags presenterades det i Bergsjön av kommunalrådet Jan Hallberg tillsammans med partiets storstadspolitiska talesperson, Anna König Järlemyr. Bland förslagen finns det om ekonomiska frizoner i utsatta områden.
Det innebär att företag som etablerar sig och anställer människor i områden som Bergsjön får reducerade skatter och arbetsgivaravgifter. Något som prövats i Frankrike med lyckat resultat.
I Göteborg däremot har Socialdemokraterna sagt nej och åter nej när frågan kommit upp på bordet. S satsar som sagt hellre på projekt som framförallt skapar jobb för människor från andra stadsdelar.
Moderaterna har också bra förslag på hur man skall få in fler verksamheter i bostadsområdena, och att genom egnahemsbyggande öka människors möjligheter att göra boendekarriär i sin egen stadsdel.
Minskat utanförskap är ett av många skäl till varför det är viktigt med ett maktskifte i Göteborg. Annars kan man räkna med att segregationen kommer att fortsätta växa så som den gjort under sexton års S-styre.
17/9 -10