Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Många stannar till vid huset på berget

– Men kom då in och se hur det ser ut inifrån, har blivit något av rutin hos familjen Forsgren. Deras fritidshus får många att stanna till och undra hur man i ett semesterparadis kan bygga en mörk bunker med skottgluggar.

Väl inne avväpnas besökaren. För där, på husets baksida från vägen sett, flödar ljuset. Natur, trä och glas flyter samman till ett enda stort rum där det imponerande berget utgör en viktig del.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– Tanken är att huset ska vara en förlängning av berget. Huset ska inte sticka ut utan ses som en del av något större, förklarar Anders Forsgren.

Att fritidshuset skulle ligga i Ulebergshamn var en självklarhet. Där har Anders och hans hustru Anna tillbringat alla somrar med sina tre döttrar och för Anders själv handlar det om en lång historia bakåt i tiden.

– Min mormor kom hit som sommargäst redan under kriget och sedan dess har min mamma och moster vistats här varje sommar med sina familjer.

Anders mormor, mamma och moster var bland de första sommargästerna i denna stenhuggaridyll och än i dag minns man dessa märkliga stockholmare som kom och njöt av miljön på ett annat sätt än vad ortsborna gjorde. Bland annat berättas hur de gick upp i berget och tvättade sina kläder i regnvattnet som samlats i fördjupningar som inlandsisen en gång skapat. Berget ifråga är just det berg som stupar rakt ner i Annas och Anders Forsgrens vardagsrum. Cirkeln är sluten.

Det var efter mycket letande som Anna och Anders hittade ett alldeles eget sommarhus. Problemet var bara att det var omöjligt för dem att bo i den rosa lilla stugan som de hade köpt. Den var inte bara liten utan också alldeles för låg för Anders som är 195 cm.

– Det fanns inte på min karta att jag skulle köpa ett hus och riva men det var vad som skedde, säger Anders.

– Som tur var, fortsätter Anna, kom min pappa hit. Han är lantmätare och när han såg tomten insåg han att det förra huset låg på fel ställe och att tomten hade en potential som inte var utnyttjad.

Av en händelse fick sedan Anna och Anders se ett hus i en inredningstidning och genast sade det klick! Huset låg på Bjärehalvön och var precis i deras smak. Enkelt och avskalat. Arkitekten visade sig heta Karin Hvid Rydell och efter några telefonsamtal befann hon sig på tomten och kände in sig på platsen. Kollade in bergen, vegetationen, vindar och väderstreck.

Ambitionen var att låta huset underordna sig naturen. Karin Hvid Rydell är en av dessa arkitekter som i filosofiska och poetiska termer beskriver hur hon tänker. Om hur platsens ande sköljer över henne och om upplevelsen av att hitta en plats skapad enbart för njutningen i att göra ingenting – italienskans dolce far niente. Båda stämmer in på familjens Forsgrens sommarhus som egentligen lika mycket är ett åretruntboende.

Men, fokus ligger ändå på heta sommardagar. Huset är byggt i vinkel varav den ena delen utgörs av ett enda stort rum där köket ingår och den andra delen av en rad sovrum. Skjutdörrar i glas ökar känslan av att vara ett med berget och den stora terrassen som är ett rum i sig.

Anna och Anders har fått det hus de ville ha. Ett hus för lättjefulla dagar utan insyn och utan krav. Ett ställe där de kan andas ut och där allt är valt med omsorg och eftertänksamhet. När Anna slår upp skottgluggarna strömmar doften från lavendelhäcken mot henne.

– Jag ville ha just lavendel utanför köksfönstren för när jag öppnar dem känner jag doften och det inspirerar mig i matlagningen, säger Anna.

Doften av lavendel är också rogivande och Anna återkommer flera gånger till detta ord. Rogivande och vilsamt.

– Den liggande panelen som klär väggarna är rogivande liksom detta att vi har samma material i hela huset. Likadana trägolv i alla rum, utom i hallen och vid kaminen där vi har kalksten. Och alla väggar är vita. Det blir vilsamt för ögat.

Prylar lyser med sin frånvaro. Några få utvalda finns som båten med segel i fönstret och de små sköra glaslyktorna i färger som för tankarna till blommande ljung. Även färgmässigt är det snålt och det som finns går också i ljungens tecken.

Svarta soffor, vitt matbord och vita stolar samt pappelinamattor i svart och vitt bara är där utan att uppröra.

– Vad har ni gjort av alla grejerna, frågar folk, men för mig är det naturligt att ha så få prylar som möjligt framme, säger Anna. Jag vill ha det så och likadant har jag det på mitt skrivbord på jobbet. Rent.

Anna och Anders bor i Stockholm. Anna är projektledare för Luft- och klimatenheten på Naturvårdsverket och Anders är professor i optimeringslära på KTH. Det betyder att de har krävande dagar och ett mardrömsscenario de såg framför sig, när de började planera sitt husbygge, var att de inte skulle få en lugn stund på grund av strulande hantverkare och felberäkningar.

– Men vi fick kontakt med en byggnadskonsult som fick i uppdrag att samordna med hantverkarna lokalt och se till att allt sköttes till punkt och pricka. Det kostade visserligen en slant men var värt varenda krona. Vi slapp ansvaret och kände oss helt trygga, säger Anders.

Under rundvandringen har vi också fått veta vad alla de små skottgluggarna i olika höjd, ska vara bra för. I sovdelen är sängarna, typ våningssängar, väggfasta. Ett fönster för varje säng. Mellan säng och tak är också så högt att man ska kunna sitta rak och till exempel jobba med datorn. Ett eget litet rum.

Det som också ger spänning och överraskar är dramatiken i höjd. Stora allrummet har riktigt lågt vid arbetsbänken för att som en raket skjuta rakt ut mot terrassen och upp i berget! Välkomna i Bergakungens sal!

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.