Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Lucia ljusdrottning med dunkelt förflutet

"Idén om hur en riktig Lucia ska se ut har varit i stort sett oförändrad sedan rasbiologins svenska 1920-tal"


Vem är hon – eller han eller hen? Att Lucia har ett dunkelt förflutet är något historikern Håkan Strömberg, verksam på Göteborgs stadsmuseum, förtjänstfullt belyser i boken Lucia – Den svenskaste av alla traditioner (Carlssons).

Klart är att bokens undertitel kunde ha förlängts med ett frågetecken. Lucia, så som vi känner hen, bygger på en grumlig mix av helgonberättelse, folksaga, bibliska demoner, brudföljen, allmogetraditioner och mediadebatt.

2014 skrev Historiska museet på sin hemsida att "Vårt Luciafirande grundar sig på ett helgon, Lucia, en helig jungfru som på 200-talet levde i Syrakusa på Sicilien". Bara ett av tolv populära påståenden som boken ifrågasätter. Två andra är: "Lucia ska vara en tjej" (rektor 2014) och "Lucia ska ha långt ljust hår (Bamse 1984).

Idén om hur en "riktig Lucia" ska se ut har varit i stort sett oförändrad i Sverige sedan rasbiologins 1920-tal konstaterar Strömberg. Lucia speglar det samhälle där hon skrider fram. Samtidigt en tuffing, enligt 1200-talets helgonberättelser. En som vägrade att anpassa sig.