Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Om MP och V får som de vill skulle Vattenfall behålla och lägga ned sin tyska kolkraft. Det innebär att ett svenskt bolag sätter sig över Tysklands energipolitik och låter svenska skattebetalare stå för notan, skriver debattören.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Logiska kullerbyttor om Vattenfalls kolkraft

I debatten om Vattenfalls investeringar i Tyskland genomför nu Vänsterpartiet och Miljöpartiet logiska kullerbyttor i frågor om nationell energipolitik och skydd för investerares egendom som på en cirkus skulle leda till publikens stående ovationer. I verkligheten blir konsekvenserna rättslöshet, förlust för de svenska skattebetalarna och övergrepp gentemot en nationell demokrati, skriver Gunnar Hökmark (M).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Senast i SVT Agenda hävdade Vänsterpartiets Jens Holm – statsrådet Gustav Fridolin (MP) som har drivit samma uppfattningar avstod från att uppträda på manegen – att Vattenfall ska lägga ner men behålla ägandet av sin verksamhet med kol och elproduktion i Tyskland. Nedläggningen skulle ske i strid med den tyska energipolitiken och demokratiskt valda politikers krav samtidigt som ägandet skulle behållas för att ingen annan skulle kunna utnyttja anläggningarna. Allt detta för att med ekonomisk makt som grund tvinga fram en annan energipolitik än den som beslutas i Tyskland.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Svenska Vattenfall skulle agera som en politisk övermakt i Tyskland, hindra tysk energipolitik, lägga ner energiproduktion utan ersättningsproduktion och dessutom på allt detta på bekostnad av svenska skattebetalare. Tala om att låta ett internationellt företag styra över ett lands självständiga energipolitik.

Intensiv kampanj mot TTIP 

Detta ska ses mot att Vänsterpartiets och Miljöpartiets intensiva kampanj mot ett transatlantiskt frihandelsavtal fokuseras på – förutom att man är emot frihandel, marknadsekonomi och transporter i allmänhet – den konfliktlösningsmekanism som ingår i stort sett varje frihandelsavtal. Det handlar om att skapa rättsäkerhet för utländska investerare av det slag som hör varje rättsstat till.

Om ett svenskt företag i USA drabbas av ett godtyckligt beslut som leder till att verksamheten kanske måste läggas ner plötsligt ska man inte behöva avgöra det rättsligt korrekta i en lokal domstol i Missouri utan i en internationell konfliktlösning som man kommit överens om. På samma sätt som om ett svenskt företag drabbas av ett kommunalt beslut som förändrar villkoren eller ägandet kan man pröva det i en svensk domstol. Kallas rättssäkerhet och äganderätt och hör demokratiska samhällen till.

Detta hävdar Vänsterpartister och Miljöpartister felaktigt innebär att internationella företag överordnas demokratin. Att stora multinationella företag kan tvinga länder att inte fatta de demokratiska beslut de vill fatta. Det är fel av flera skäl.

Normalt inslag

För det första finns det inget i dessa konfliktlösningsmekanismer som förbjuder eller hindrar något beslut, bara ett krav på att iaktta rättsstatens principer lika mycket mot utländska som mot inhemska aktörer. För det andra har stora företag normalt en förmåga att hävda sig även i utländska rättegångssalar. För det tredje är konfliktlösningsmekanismer ett normalt inslag i stort sett alla avtal som Sverige och EU har och det har använts bland annat för att underlätta för investeringar i den tredje världen där rättsordningar ofta inte var av det slaget att man kunde lita på dem. Så Miljöpartiet och Vänsterpartiet har fel när det gäller det som förkortas ISDS, det vill säga konflikt- eller dispytlösningsmekanismer.

Men när dessa partier samtidigt kräver att det internationella storföretaget ska utnyttja sitt ägande i ett annat land till att där tvinga fram en annan energipolitik så blir det kullerbyttor av en karaktär som jag inte tror vi någon gång har sett prov på. Vänsterpartiet vill använda kapitalistiskt ägande för att underordna tysk demokrati och tyska väljare den svenska företagsjättens vilja, eftersom de anser att svenska staten ska styra över tysk energipolitik.

De hela blir inte sämre av att skälet till att man i Tyskland nu söker sig till ökad kolanvändning, och ökad fossil energianvändning, och kommer att göra det med eller utan Vattenfall, är att Miljöpartiets och Vänsterpartiets politik för kärnkraftsavveckling faktiskt fått ett stöd i Tyskland vilket leder till att den avvecklade kärnkraften måste ersättas med kol. Det vill säga den kol som de nu vill bekämpa efterfrågas på grund av den antikärnkraftspolitik de själva vill driva i Sverige.

Kullerbyttor utan skyddsnät

Sverige har tack vare att vi har stått emot avvecklingskraven kommit att bli ett ledande land när det gäller att minska utsläppen av koldioxid. Vi använder knappt någon kol alls och importerar mycket lite gas. Med Vänsterpartiets och Miljöpartiets politik hade vi tvingats öka koldioxidutsläppen med kol och gas. Och då hade Vänsterpartiet och Miljöpartiet uppenbarligen välkomnat internationella storföretag som stoppat våra demokratiska beslut.

Det tragiska med deras kullerbyttor är att de sker utan skyddsnät. Allt detta drabbar svenska skattebetalare, svenska jobb och europeisk miljö samt underminerar europeisk energi- och miljöpolitik. Det är ingen som applåderar när kullerbyttorna slutar i fritt fall.

Gunnar Hökmark (M)

delegationsledare moderaterna Europaparlamentet