Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

William Males deserterade från den amerikanska armén i unga år och hamnade i Sverige. Kontakten med hemlandet är stark och han är glad över att få ha behållit sitt medborgarskap. ”Jag tror att det har besparat mig mycket bitterhet”, konstaterar han. Bild: Marita Wass

William deserterade för att slippa kriga i Vietnam

I år är det 50 år sedan William Males deserterade från den amerikanska armén för att inte behöva kriga i Vietnam. Ett beslut som präglat livet.…
– Jag skriver fortfarande om det, säger han.

De stora fönstren släpper in ljuset och grönskan från innergården. I den ombonade lägenheten i Masthuggsliden känns samhället Cheyenne i Oklahoma i USA långt bort. Men för William Males är båda hem.

Han berättar om uppväxten i det lilla samhället, om hur musiken, Elvis eller Johnny Cash, var en vattendelare mellan de unga amerikanarna. William följde inte mönstret.

– Jag lyssnade på folkmusik.

Läste serietidningar

Några akademiska förebilder fanns inte i närheten under uppväxtåren. I stället för böcker slukade William serietidningar. Trots det hamnade han på välrenommerade Yale University i Connecticut efter high school. I samma årskull fanns bland andra George Bush junior, USA:s president 2001-2009.

– Jag kände honom inte. Men när vi hade återträff ett år bjöd han in till Vita huset där han skakade min hand och sade ’Välkommen hem, Bill’.

Den första tiden i Yale var tuff.

– Jag vantrivdes något oerhört och skrev om mina känslor i en krönika i studenttidningen. Texten blev uppskattad och jag kom att bli kolumnist där, minns han.

Ett skrivande liv

Krönikorna blev de första stegen i ett liv av skrivande.

– Jag ville egentligen läsa medicin. Men jag hade inte läst tillräckligt med matte. I stället läste jag allt från engelska och medeltidshistoria till kinesisk historia.

På fjärde och sista året hoppade han av.

– Det är egentligen sånt som ingen gör, hoppar av sista året från Yale, konstaterar han.

Men William gick sin egen väg.

Vägrade Vietnam-kriget

Verkligheten utanför skolans portar var tung. Vietnamkriget rasade. En placering som hundvårdare i armén väntade. Men tankarna på en krigsplacering var svår att acceptera.

– Min grundinställning är pacifistens.

William insåg att medverkan i kriget skulle förändra allt, för alltid.

– Jag förstod att jag skulle vara en helt annan person efteråt.

William Males trivs med livet som pensionär. Med en stark protestantisk arbetsetik går han ändå upp tidigt på morgonen för att skriva ett par timmar. Bild: Marita Wass

Ett beslut tog form och William deserterade från armén. Den 9 april 1969 landade han i Sverige. Ett nytt liv väntade.

De unga amerikanerna som deserterat skapade rubriker i pressen. Människorättsadvokaten Hans Göran Franck var den första svenska kontakten och han lotsade dem in i samhället.

Blev snabbt trebarnsfar

Snart gavs de chansen att lära sig grunderna i svenska. Sedan väntade vardagen.

– Jag var en duktig invandrare under mina första år i Sverige, säger William och berättar om läkarstudier i Göteborg, giftermål och tre barn i snabb takt, säger han.

Livet fortsatte, William skilde sig, gifte om sig, arbetade som läkare ett tag innan han så småningom hängde av sig läkarrocken för gott. William och hustrun Kerstin flyttade in i en gammal skola i Värmland och livnärde sig på allt från turism till biodling. Efterhand kom Williams son Thomas att bo hos dem och hans två andra barn kom på regelbundna besök.

– Jag brukar kalla det mitt rehabiliteringsårtionde.

Sedan väntade Rättvik, hustruns hemort, och William veckopendlade till en början till arbetet som lärare i kulturpedagogik på Högskolan i Gävle. Skrivandet fortsatte. Så småningom tog han examen i kreativt skrivande och började själv att undervisa i Creative Writing in English på högskolan.

Böcker på eget förlag

Under åren har William på eget förlag gett ut böckerna "Katten lurpassar" och "One Year in Mariestad".

Livsverket, boken han skrivit på sedan ungdomsåren, är inte klart. Den är en ständigt pågående process som William ägnar en stund åt varje dag.

– Den har förändrats genom åren. I början var det mer en hyllning till mig själv, det rätta i beslutet att desertera. I dag handlar den mer om manlighet, vad manlighet är för något.

Flyttarna har genom åren blivit flera. Efter en mellanlandning i Mariestad gick flyttlasset för sex år sedan till Göteborg.

Hittade ny livskamrat

För en tid sedan blev William änkling. Men i stället för ensamhet hittade han en ny livskamrat, William är nybliven sambo med Eva Nygren. Snart åker paret till Oklahoma för att hälsa på släkt och vänner och William påpekar att långa avstånd kan resultera i att en knakande relation stärks.

– Min relation med min mamma blev mycket bättre efter det att jag deserterat. Då var vi tillräckligt långt ifrån varandra.

William trivs med livet som göteborgare.

– Här finns mer kultur än vad jag någonsin hinner ta del av. Vi behöver ingen bil utan går, cyklar eller åker spårvagn när vi ska någonstans. Det imponerar på amerikanarna. I Oklahoma cyklar inte vuxna karlar för att förflytta sig, förklarar han med ett skratt.

Men för den som flyttat mycket och har många omstarter bakom sig spelar platsen för hemmet inte så stor roll.

– Det viktiga är inte var jag bor, utan vem jag bor tillsammans med.

William Males

Ålder: Fyller 73 år på torsdag i nästa vecka.

Familj: Sambon Eva Nygren, barnen Sara, Thomas och Mikael.

Bor: Masthuggsliden i Göteborg.

Senast lästa bok: Lyssnar mest till talböcker, senast Swede Hollow.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.