Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

En legend och ett framtidslöfte möts utanför Göteborgsoperan. William Leijon med sitt dragspel bredvid Eino Hanskis bronsstaty av författaren, kompositören, trubaduren, lutspelaren och konstnären Evert Taube.

William är en spelman med fullt drag

I stället för en sagoberättelse var det schlagerdängan "Viggen", spelad av mormor Barbro på dragspel, som gällde när tre-årige William skulle sova. Inte undra på att unga barnbarnet tidigt skaffat sig ett brinnande intresse för det populära instrumentet.

I dag pluggar William Leijon för att ta en studentexamen 2018, samtidigt som han med dragspelet vid sin sida funderar på hur framtiden ska se ut. William är infödd göteborgare och började skolgången i Gunnetorpsskolan där han gick de första åren. Sedan följde friskolan Centrina mellan årskurserna 6-9 innan han i fjol fortsatte på Rudebecks gymnasium.
 
Han är en ung man med en vilja av järn, väl medveten om att hans hobby kostar och därför arbetar han extra under sommarlovet. Hjälp på traven har den lovande dragspelaren fått av två stipendier: Hans-Erik Nääs stipendium på 10 000 kronor 2015, och i år 15 000 kronor ur Albin Hagströms minnesfond. Två legendarer på sitt instrument som säkert sitter uppe i sin dragspelshimmel och ler när de ser vilken person de skänkt pengar till. 
Att hälsa på hos mormor var bland det roligaste William visste. 
– Men när jag frågade henne om jag fick prova på att spela sa hon att jag var alldeles för liten för att kunna hantera det tio kilo tunga dragspelet. Så det blev till att vänta med debuten. Under tiden följde jag uppmärksammat hennes spel. Först när jag var nio var det så dags.

Det visade sig snart att William hade studerat sin mormors spel omsorgsfullt men att han naturligtvis behövde utbilda sig vidare i sin stora hobby. 
– När mina kompisar lyssnade till olika slags rap och popmusik hörde jag på Calle Jularbo och Evert Taube. Men jag började alltmer intressera mig för klassisk musik. Det var visserligen svårare men för mig mer spännande.
William Leijon spelar knappdragspel med melodibas kallad accordeon. En av dess främsta utövare är Kallis Bengtsson som jobbar på Göteborgsoperan undervisar William en gång i veckan. Annars övar han själv två timmar varje dag.
– Då sitter jag och spelar i vårt förråd hemma så att jag inte stör min omgivning.
Redan i mitten av 1800-talet tog Friedrich Buschmann fram ett instrument med dragspelets grundprinciper. Han döpte det till Hanäoline. De äldsta dragspelen var alla knappdragspel. Magdeburgerspelen med sina typiska registerknappar var de första spel som massproducerades. De vanligaste dragspelen finns i två sorter: knappdragspel där diskanten spelas med små runda knappar samt pianodragspel som har pianoklaviatur i diskanten. Inom så kallade finkulturella kretsar som oftast framhåller klassisk musik sågs det länge ned på dragspelsmusik. 

På senare tid har dragspelet fått en höjd status och det finns i dag särskilda dragspelsklasser på flera av landets musikhögskolor.
När vi träffas utanför Göteborgsoperan för bilder i rätt miljö tar William Leijon fram sitt dragspel och spelar. Genast stannar förbipasserande turister upp och lyssnar. De nickar gillande och fotograferar och applåderar hans spel.
Kungen av dragspel heter Pigini och tillverkas i Ancona i Italien. Den finaste modellen heter Nóva och tillverkas endast i sex exemplar per år. Priset på ett nytt spel ligger runt 360 000 kronor. 
– Det vore en dröm att spelat på ett sådant. Jag och pappa har fått ett tips och vi reser till Pamplona i Spanien i slutet av juni för ett titta på ett begagnat av billigare modell.
I dag är det inte många som spelar klassisk musik på ett Ackordeon. William hoppas kunna fortsätta att utveckla sitt spel. Just nu "brottas" han med "Vintern" ur Vivaldis "De fyra årstiderna". 
– Det musikstycket är ett av de svåraste jag gett mig på men samtidigt en utmaning och det gillar jag. Annars är Bach en annan favorit. Jag är överhuvudtaget förtjust i barockmusik.

Framtiden är ännu höljd i dunkel. En 17-åring med brinnande intresse för just detta instrument lockar förstås till fortsatta studier på Musikhögskolan i Göteborg.
– Jag funderar också juristprogrammet eller någon form av ingenjörsutbildning. Jag känner mig inte nöjd ännu. Men jag är nöjd att göra framsteg som leder till att jag blir nöjd i framtiden säger William lite kryptiskt.
Med sin ambitionsnivå tvivlar vi inte på att han lyckas med vilket han än väljer.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.