Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Wedel: Vad är det som händer i Göteborg?

KÅSERI: Något måste det betyda. Men vad?

Det fanns fordom en Världens gång-redaktör – en skåning som skrek när man lånade hans IFK Malmö-mugg – som någon gång i månaden liksom otåligt lyfte blicken, betraktade världen 
i fönstret, läste ett nyhetstelegram eller innehållsdeklarationen på en läskburk och utbrast, med stark betoning på det första ordet: 
– Något måste det betyda.

 
Därmed menade han i princip att änglaskaran av kåsörer, som han utsänt på jorden för att inhämta stoff till Världens gång-sidan, inte riktigt hade gjort sitt jobb. Vi hade inte tittat ordentligt. Det fanns 
i själva verket en rad observationer som var för sig kunde te sig lösryckta och innehållslösa, men som placerade i ett sammanhang – om man blott såg strukturen – kunde säga något meningsfullt om Friggagatan, fotboll, vänsterskor, kommunalrådet Johansson eller spårvagnsbiljetter. 
Eller mer sammanfattande uttryckt: om världen.  
Något måste det betyda.


Redaktören har sedan länge avgått tillsammans med sin mugg.  
Jag har under jul- och nyårshelgerna gjort några observationer. Problemet är att jag inte vet vad de betyder. 
Men naturligtvis betyder de något. 
Jag har klockan elva på kvällen (torsdagen den 29 december) sett tre mycket tunnklädda män som 
i isblåsten på Esperantoplatsen bar en röd soffa. Soffan verkade vara oerhört tung och när de passerade en gatlykta såg jag att den inte var mörkt läderröd utan snarare ljust signalröd, som ett stycke teaterdekor. De bar denna soffa egendomligt planlöst och de såg förtvivlade ut. 
Klockan nio på morgonen (onsdagen den 4 januari) kom två män springande till Centralstationens taxistation. Båda bar präktiga helskägg som guppade i sprången och den som kom främst – och dessutom på huvudet bar en broderad kalott – skrek: 
– Får vi åka till Bolaget i Gamlestaden för 120 spänn?
Jag får verkligen inte rätsida på det där. Andra systembolagsbutiker ligger på gångavstånd från Centralen. Är ölen kallare i Gamlestaden? Servicen bättre?


En förmiddag (tisdagen den 10 januari) knogade jag uppför Kungsgatan och torr snö rasslade från taken och strax före gamla televerket stack en kvinna ut huvudet och bad mig hålla uppe en dörr och gick sedan och ställde sig i lä och tände en cigarett. Sedan rörde hon sig i allt vidare cirklar och svängde till slut upp på Ekelundsgatan och försvann. Jag stod kvar och höll i en dörr. 
Jag har två gånger (28 respektive 30 december)  blivit uppringd av en man som bett att få tala med Ragnar. Möjligen anas ett samband med en främling som jag mötte på Djurgårdsgatan (tisdagen den 3 januari). Jag bar i mörkret en snowracer i famnen när främlingen ropade ”Hej Thomas”. Ingen svensk man som bär en snowracer i uppförslutet på Djurgårdsgatan kan inlåta sig på resonemang, så jag svarade ”hej”. Ty det går inte att stanna med en snowracer i famnen. Den främmande mannen ropade sårat efter mig: 
– Det var väl bara tre år sen vi sågs va? 
Jag har alltså varit ohövlig å en främmande Thomas vägnar. 


Det står sedan början av december en ungefär 25-årig man, vanligen i vit skjorta, i ett lägenhetsfönster på Korsgatan och röker en cigarrett, i princip oavsett när jag passerar. Antingen håller han mig under bevakning och vet när jag ska gå förbi eller också röker han hundra cigaretter om dagen. Och varför har jag inte sett honom tidigare? Han röker därtill på ett säreget sätt, ungefär som om han vore med på film, med ett liksom poserande lugn, som om det vore meningen att man ska betrakta honom och tänka att han är en man som i just detta ögonblick fattar ett avgörande beslut om sin framtid. Han tar i så fall god tid på sig. Det har pågått i en månad.
Han slår av askan lite förnämt 
i ett gult kopparfat på fönsterbrädan.
Vad är det som händer i Göteborg?
Jag känner att jag skulle behöva samma typ av fantasi som den kategori av dårar som ser Jesu ansikte i en rostad formfranska eller Hin Håle i en rökplym över Manhattan. Naturligtvis finns det ett mönster. 


Himlen står låg och grå över oss göteborgare, vallgravarnas nattis ruttnar under de milda morgontimmarna. En röd soffa förflyttas. En man slår förnämt av askan. En dörr står öppen på Kungsgatan. En taxi rullar till Systembolaget 
i Gamlestaden? Vem är Thomas? Är jag Ragnar? 
Något måste det betyda.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.