Jag har en bror som heter Olof. Han är en gänglig man som emellanåt håller sig med polisonger. Han har en liten egenhet när det gäller giraffer.
En dag för några år sedan – kanske lite mer – tog Olof barnen till Borås djurpark. När de passerade betongmuren till savannen övermannades Olof av en nysattack. Ögonen tårades. Näsan murades igen.
Några år senare besökte Olof Borås djurpark igen. Vid exakt samma punkt fick Olof ett nytt nysningsanfall. Denna gång var han mer observant. Han stod nära en giraff. Han meddelade sålunda omgivningen – bland annat mig – att han föreföll vara allergisk mot giraffer. Han gick till vårdcentralen. Läkaren höll förklaringen för plausibel. Olof led av giraffallergi.
Problemet var att ingen i Olofs omgivning trodde på honom.
Omgivningen – däribland jag – hävdade att Olof inte under några omständigheter kunde vara allergisk mot giraffer. Det kändes för otroligt. Giraffen som är ett så vackert djur.
Omgivningen hävdade sålunda att Olof egentligen var allergisk mot något annat. Kanske var han allergisk mot pollen? Mot kaffe? Kanske var han lite åksjuk efter bilresan.
Någon framkastade tanken att Olof helt enkelt var allergisk mot staden Borås. Det var en vild och frimodig tanke.
De ängsligaste delarna av omgivningen tyckte att det kanske för säkerhets skull vore bra att ändå, trots allt, på något sätt skaffa undan giraffen. Ty även om Olof egentligen inte var allergisk kunde man ju inte säkert veta. Och det måste ju inte nödvändigtvis finnas en giraff i Borås. Det fanns ju så många andra trevliga djur. Höns och jordlöpare och sälar. En giraff gör ingen djurpark.
Jag vill betona att denna triviala berättelse om min bror Olof och giraffen inte ska uppfattas symboliskt. Den giraff i Borås som har förmått Olof att nysa och fräsa är en högst konkret och verklig giraff som i sitt systematiska och fantasilösa traskande och betande verkligen ter sig oglamorös. Lite grann som en väldigt avlång ko.
Men sedan finns det ju också symboliska giraffer.
Det finns till exempel på den savann som vi i dagligt tal kallar det svenska offentliga samtalet en sådan symbolisk giraff. Denna giraff bär det för giraffer tämligen ovanliga namnet Yttrandefriheten.
Det har varit bråk om denna giraff under påskhelgerna.
Denna giraff är ett sällsamt vackert och högrest djur, med en unik utblick över savannen. Men den är lite bräcklig.
Några säger att de är allergiska mot giraffen.
Men det märkliga är att nästan ingen tror dem när de säger att de är allergiska mot giraffen.
Deras omgivning vill i själva verket söka nästan vilken annan förklaring som helst än att någon skulle vara allergisk mot giraffen.
Ty det är en gammal och vördad giraff. Många säger därför – med ett lättat tonfall – att det verkligen inte är giraffen som är problemet. Den som orsakar nysningarna är i själva verket en dansk. Det är en särskilt dum dansk. En dum dansk som dessutom är lite tjock och har en löjlig keps. Allt känns genast mycket lättare, säger omgivningen, när vi har enats om att det som verkligen orsakar besvären är en dansk som är tjock och lite löjlig. Hela problemet försvinner liksom då. Hela problemet blir lite tjockt och löjligt. Det är härligt.
Fast mot giraffallergi hjälper det ju inte.
Välvilliga människor lägger pannorna i veck och försöker formulera nästan vilken annan förklaring som helst än att de som är allergiska mot giraffen är allergiska mot giraffen.
De vill så innerligt att de som är allergiska mot giraffen ska nysa av något annat skäl. De säger att de som är allergiska inte vet vad de säger. Man behöver inte lyssna på dem som säger att de är allergiska mot giraffen. Kanske är de allergiska mot att en fritidsgård har stängt. Kanske har de blivit snuvade på en revolution någon gång. Det finns så mycket som man kan nysa av. Allt är verkligen underbart oklart.
Men den enkla och tråkiga sanningen är att det finns svenskar som är allergiska mot giraffen.
De vill inte ha giraffen i närheten.
Härvid föreslår den välvilliga omgivningen en kompromiss. Det finns alltid en kompromiss. Den välvilliga omgivningen säger att man under inga omständigheter kan tänka sig att döda ett så ståtligt djur. Det vill väl ingen.
De vill bara karva ytterst lite i giraffen. Det skulle knappast märkas alls. Man skulle bara ta några decimeter högst upp.
Det skulle inte märkas alls.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
