I år tar du studenten. Exakt hur den ska tas, eller tas emot, är ett par frågor som fortfarande hänger i luften så här någon vecka innan det är dags. Men jag ser i alla fall mycket fram emot att se dig komma ut från samma anrika gymnasieskola som en gång jag själv lämnade, för 33 år sedan. Jaja, det är inte bara skolan som är anrik numera. Fattar. Kul.
Till skillnad från oss dödliga är skolan i alla fall sig lik. Aulan med Carl Larsson-målningen, stentrapporna och de små prången i källaren där man på min tid kunde hålla sig undan större delen av dagen, om så önskades. I dag, med dubbelt så många elever, är det nog svårare att hitta en vrå för sig själv. För er, som går ut denna pandemi-vår, har kanske tiden på själva skolan förvisso blivit ett välkommet avbrott från alltför mycket studier i egen vrå. Jag beklagar det, verkligen. Men känslan är förhoppningsvis ändå densamma när själva skuttet ut i friheten tas. Och med detta sagt, och lyssna nu noga: Det var inte bättre förr.
Jag vet, skolgården kommer inte vara packad med folk och ballonger när du springer ut. Men det innebär att det blir lättare för dig att snabbt hitta till ditt eget plakat och att betydligt färre kommer att få en glimt av dig som bäbis på en potta, alternativt ätande din första kletiga varmkorv eller vad det nu kan tänkas bli. (Oroa dig inte, bilden är beställd vid det här laget och du sitter inte på en potta.)
Du har inte ens varit i närheten av att riskera att behöva gå ut bakvägen med skammens rodnad som enda sällskap.
Och det finns mer på plussidan för dig som tar studenten i år. Du kommer till exempel inte att behöva färdas genom stan i ett hemmasnickrat ekipage samtidigt som din vän passerar i en lyxig sportbil, Lisebergslinjen eller något annat trams som föräldrar tävlande i överdåd hittat på. Du kommer inte heller att, genom kollektiv påtryckning, tvingas lägga en smärre förmögenhet på en blöt och farlig flakresa som kommer att förstöra dina examenskläder och verkligen, verkligen inte uppskattas av någon. På stan.
Inte heller har de många dyra fyllefesterna till självkostnadspris tömt din spargris denna vår. Och om du nu ändå sörjer inställda kalas. Se det positiva med att vara född på 2000-talet: Du har inte ens varit i närheten av att riskera att behöva gå ut bakvägen med skammens rodnad som enda sällskap, för att sedan med ont i magen äta upp all smörgåstårta själv, möjligen ihop med dina besvikna föräldrar som tvingats ställa in alla förberedda festligheter, för att du misslyckats på de muntliga förhören i ren nervositet. (För tydlighetens skull: detta slapp även anrika jag.)
Du och jag, vi, kan nu istället på förhand glädjas åt att bubblig champagne kommer att läggas på kylning hemma och att den gott och väl kommer att räcka till dig och mig och dina gäster. Kan till och med bli en skvätt över. (Skoja.)
Nej, jag förstår, detta är svaga argument för dig som är ledsen över att studenten nog inte blir den du drömt om. Tro mig, jag känner med dig. Jag kan dessvärre också, med stor beskäftighet och 33 års erfarenhet av livet efter studenten, meddela att det är lika bra att du vänjer dig. Det är bara i skolans värld som livet är schemalagt. Resten får ordna sig ändå. Och det gör det. Allt efter en och samma devis: det blir som det blir. Grattis!
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
