Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/3

Volontärjobbet ledde Carl till kärleken i Frankrike

Hur hamnade Kungsbackabon Carl Elfving i franska Lille efter en resa till Makedonien? "Jo, i och med volontärarbete uppstod kärlek och det ledde hela vägen hit", berättar han.

Att Carl Elfving hamnat i nordfranska Lille vid gränsen till Belgien, beror på ett volontärarbete i Makedonien för några år sedan.
– Jag var runt 20 och hade bara haft kortvariga anställningar fram tills dess. Visst hade jag kunna gå på A-kassa. Men jag ville något mera, berättar Carl när vi satt oss på kaféet Le Président på vackra Place Général de Gaulle i Lilles centrum.
Han fick upp ögonen för den annorlunda möjligheten med Europeisk volontärtjänst och blev accepterad. Just innan avresan fick han dock ett positivt svar på en tjänst han sökt i Göteborg.
– Företaget ville anställa mig inom IT-säkerhet, eftersom jag utbildat mig till datatekniker på Elof Lindälvs gymnasium i Kungsbacka, säger Carl som växte upp i Gällinge nära Fjärås.
 

Bild: Johan Tollgerdt
Bild: Johan Tollgerdt

Plötsligt stod han inför valet att antingen ta en trygg anställning hemma i Sverige eller ett osäkert volontärarbete utomlands.
– Så jag rådfrågade min kära mor Camilla, som sa att: "hade jag varit i din ålder skulle jag åkt utomlands". 
Carl tyckte det var en bra idé.

I Makedonien fick han ta hand om ungdomar mellan 12 och 20 år på en fritidsgård. Det blev cirkusaktiviteter, teater och till och med kurser i svenska språket!
– Du, jag hade faktiskt tio stycken ungar som var ivriga att lära sig svenska. I dag är de vuxna och med en del av dem har jag kontakt via Facebook.
I lön fick Carl cirka 1 500 kronor i månaden. Maten och lägenheten betalades av organisationen. 
Vad lärde då tillvaron utomlands dig som människa?
– Som en ung och lite knasig 20-åring fick jag plötsligt ta hand om mig själv. Vid problem var det bara jag som kunde hitta lösningen, säger han och ger som exempel hur viktigt det var att noggrant förbereda aktiviteterna. 
– Som ung hade jag lärt mig jonglera. Jag tänkte efter hur jag fått den kunskapen och sedan lärde jag ut den på samma vis till ungdomarna.

På en fest blev det en livlig diskussion med flera volontärer vars röster överröstade varandra. En av dem hette Elsa och kom just från franska Lille.
– Jag satte ned foten och sa ifrån att vi borde lyssna på varandra. Så man kan väl säga att kärleken startade med ett litet bråk, säger han och skrattar till. För så farligt var det nog inte.
Ett kort tag därefter blev de båda ett par.
Då kärleken höll i sig flyttade de ihop 2013. 

Carl berättar att eftersom den franska grammatiken ännu inte är perfekt så blandar de franska och engelska när de samtalar.
Elsa är jurist på en advokatfirma som stödjer flyktingar som riskerar att utvisas ur landet. Själv arbetar han på en kundtjänst med hotellbokningar via internet. 
– I Lille lever jag ett Svensson-liv. Vädret är som hemma, det vill säga mycket regn. Sedan dricker jag belgiskt öl och äter god fransk mat. Livet kan nog inte bli bättre, säger han och berättar att staden är ungdomlig och att där går lätt att få vänner.

Fast den franska administrationen är dock ökänd för sin tuffa pappersexercis när det gäller att exempelvis skrivas in i försäkringskassan.
– Det krävs det ena administrativa intyget efter det andra. Jag får rysningar bara jag tänker på det, säger han och hoppar till med hela kroppen. 
Han berättar att svenska konsulatet i Lille hjälpte med översättningar av de svenska intygen och till slut gick det vägen.
Just nu präglas den franska vardagen av det kommande presidentvalet med start i slutet av april. Carl säger att det är ett centralt diskussionsämne under så gott som alla luncher och fester. Fransmännen älskar politik.
– Själv är jag väl inget större "fan" av politik. Men visst är det synd att valkampanjen här präglas av den ena skandalen efter den andra, säger Carl som inte får rösta i Frankrike eftersom han inte är fransk medborgare.

Han skräms dock av politiker med rasistiska budskap.
Ett bra sätt att försöka stoppa rasismen kan, enligt Carl, vara att läsa historia.
– Ja, för vid flera tillfällen har vi ju sett vad rasism kan ställa till med.
Vi lämnar kaféet Presidenten för att titta på "Le beffroi" som syns lite var än man befinner sig i Lille. Detta är ett av Europas högsta klocktorn och började byggas på 1920-talet.

Någon gång om året bär det av till Göteborg. Mamma bor numera inne i centrum.
Han berättar att han gärna strosar omkring i stan för att se vad som är nytt. Han tycker till exempel att Odinsplatsen ser ut att ha blivit bättre efter ombyggnaden.
– Helst tar jag en kaffe med kompisarna på fiken vid Hamngatorna och Grönsakstorget. Göteborg finns alltid i mitt hjärta även här nere i Lille, säger han och klappar på vänster bröstkorg.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.