När Lennart föddes den 23 augusti 1916 rasade det första världskriget ute i Europa, tusentals unga män förlorade sina liv i skyttegravarna i franska Somme. Kriget påverkade inte den svenska vardagen, men det var ändå svåra tider och fattigdomen var utbredd.
Lennart växte upp under enkla förhållanden i Rambergsstan.
–Vi var åtta personer som bodde i en etta. På helgerna hade vi också inneboende präster hos oss. Jag sov på golvet. I sofforna sov mina äldre syskon och föräldrar skavfötters.
Innedass fanns inte.
–Det var omkring hundra personer som bodde i samma hus och som delade på två utedass. Det var alltid kö.
Lennarts minne är glasklart. Han talar om skolåren på Rambergsskolan och på Lindholmen, om konfirmationen, arbetet som springpojke, hur han och kamraterna repade av gräset för att kunna spela fotboll.
I början av 1900-talet väntade arbetslivet tidigt på de flesta.
–Jag trivdes aldrig i skolan utan ville ut och arbeta.
Men det var svåra tider i slutet av 1920-talet, arbetslösheten var hög. Lennart hade tur och fick ett jobb på Porslinsfabriken.
1936 började han på Eriksbergsvarvet. Arbetet, som bland annat innebar att fartygen skulle få nya plåtar var farligt, tungt och bullrigt. Arbetsdagarna var många och ofta långa.
–Vi gjorde vad som kallades långnätter. Då började vi klockan sju på morgonen och arbetade till klockan 16. Efter två timmars rast var vi tillbaka och arbetade då till klockan sex morgonen därpå. Ofta gjorde vi tre sådana pass i veckan.
Två år efter det att Lennart fått fast arbete på varvet byggde han sig en sommarstuga i Lilleby i Torslanda. Efter arbetsdagens slut cyklade han dit med ett par plank över axeln. Som alltid när Lennart gjort något gick det undan.
–Jag började bygga i februari och var klar till midsommar, berättar han.
Sedan dess har Lennart byggt många hus, han har hjälpt släkt och vänner. Han var dessutom en av krafterna bakom dansbanan i Lilleby, en dansbana som än i dag används vid olika tillställningar.
När kriget kom tillbaka till Europa förändrades vardagen, Lennart låg i beredskap i Karlskrona. Efter freden 1945 återgick livet till sina vanliga rutiner. Lennart var tillbaka på varvet där han så småningom blev arbetsledare. Mellan åren 1959 och 1978 arbetade han med beredning och planering på Ackordscentralen.
–Under en period hade jag kontor i Villan.
Lennart berättar att Villan var fastigheten där varvsledningen satt. I dag finns där nu restaurang och hotell.
Fastigheten är den äldsta bevarade byggnaden från varvsepoken och hundraårsjubilerar också den i år.
Reparationsverket lades ner 1973 och då flyttades Lennart till Götaverken. 1978 blev Lennart pensionär, 62 år gammal. Det var tre år tidigare än beräknat eftersom varven lades ner.
Han har fortfarande svårt att se logiken i nedläggningsbeslutet.
–Det var Europas då mest moderna varv.
Lennart är änkling sedan tio år. På hans ringfinger sitter vigselringen fortfarande kvar. Kärleken till hustrun Frideborg, av alla kallad Bojan, var stark, livslång.
–Vi gifte oss 1941. När hon dog hade vi varit förlovade i 70 år, gifta i 65.
Paret fick två barn; Bert och Berit. Familjen flyttade 1954 till en egna-hemsvilla på Arbogagatan. Idag har Lennart vant sig vid att leva ensam. Gemenskapen i kyrkan och på stamkaféet Italia i kvarteret är viktiga hållpunkter.
Det ombonade hemmet vittnar om att familjebanden är starka, fotona på familjemedlemmarna är många. Lennart gläds över att ha fyra barnbarn och sex barnbarnsbarn.
–Det äldsta av barnbarnsbarnen är 21 år, den yngste är fem.
De senaste åtta åren har Lennart bott i en lägenhet på Norra Älvstranden, på samma plats där han tidigare tillbringade sina arbetsdagar.
Lennart har aldrig varit allvarligt sjuk, men i fjol blev han påkörd när han var ute med sin permobil.
Olyckan har satt spår, Lennart kämpar med sviterna bland annat genom akupunktur och sjukgymnastik. Efter olyckan försämrades synen.
–Därför får jag ha hjälp med städningen nu. Jag har svårt att se om det är rent eller inte, säger han och skrattar.
Trots problemen med synen fortsätter Lennart som tidigare, fyller dagarna med aktiviteter.
–Jag har haft mycket roligt. Det spelar inte så stor roll vad du gör, det viktiga är att du gör något.
Fakta: Lennart Ferm
Ålder: 100 år.
Familj: Sonen Bert, dottern Berit, fyra barnbarn och sex barnbarnsbarn. Systern Margot – som är 105 år!
Intressen: Många. Lennart spelar dragspel, munspel, snatterpinnar och sjunger. Han är aktiv i kyrkan och idrottsvän av stora mått. Han gick med i Warta 1931, tycker om att dansa och var under många år engagerad i sonens gym vid sidan av arbetet.
Aktuell: Fyller hundra år 23 augusti. Hundraårsdagen firas tillsammans med släkt och vänner.
