"Det är inte meningen att människor ska vara på de platser du är", sa läkaren som är specialist på lungor. Mina lungor har varit med om mycket, och den senaste höghöjdsklättringen satte sina spår. "Köldastma", sa läkaren och jämförde med längdskidåkare "Det är uppenbarligen inte nyttigt för kroppen". (Observera att läkaren inte vet någonting om hur nyttigt man måste leva för att ta sig till de där kalla och djupa platserna).
Efter läkarens första meningsfulla uttalande dök oundvikligen fler frågor upp på temat om vad som egentligen är meningen att vi ska göra. "Är det mer meningen att vi ska sitta still framför en laptop/tv?" Som äventyrare måste jag såklart ställa följdfrågan "Om det inte är meningen att människan ska utforska, vad ska vi då göra?" Dessa frågor snuddar de djupa frågorna om meningen med livet. Vem eller vad vet vad som är ett sant svar? Finns det någon som har rätt att bedöma hur du lever ditt liv utom du själv?
Kanske är det naturligt att ställa sig dessa frågor när vi står på kanten inför ett nytt år.
Kanske kan du stanna till där på kanten, på gränsen till det okända och fundera över vad som mer är naturligt.
Kanske är det just i det naturliga vi kan hitta ett svar.
Det som inuti känns naturligt, ärligt och rätt är antagligen just det. Många av oss har tappat kopplingen till det som känns naturligt meningsfullt. Vi letar utanför oss själva i stället för inuti. Minns du till exempel vad du hade för älsklingslek när du var barn? Det som var mest naturligt och roligt att leka med verkar vara någonting som följer oss genom livet.
En bekant som är båtelektriker brukade leka båt med sin bror (som numera är båtkapten) och han själv tillbringade barnleken i ett påhittat maskinrum. Min frisör berättade att hon älskade att leka matvarubutik och blippa varor på ett låtsasband. Hon funderar på att byta yrke till att bli kassör. Som barn älskade jag att leka äventyr utomhus och vara på uppdrag, och har med glädje fortsatt på samma bana.
På temat meningsfulla möten med läkare så har jag en vän som i sin utbildning gjorde en övning i just meningsfullhet. Han hade ett låtsasmöte med en läkare. I övningen berättade "läkaren" för min vän att han bara hade ett år kvar att leva. Vad ville han göra härnäst? Hela övningen gick ut på att möta rädsla för att bli mer modig att redan nu göra de förändringar man vill ha i livet och inte vänta tills man står inför döden.
Det är en hård påminnelse om vår korta tid på jorden, det oundvikliga slutet och kanske en nyttig tanke inför det nya året. Vad vill du bidra med det kommande året? Vad ska du släppa taget om och vad för meningsfullt ska du göra mer av? Vad dina svar än är så önskar jag dig ett meningsfullt och lagom spännande nytt år!
