Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

"Vår relation till naturen behöver återerövras nu"

Naturens betydelse för hälsa och välbefinnande är underskattad, skriver stressforskaren Peter Währborg i sin tisdagskrönika.

Biologins historia är lång men människans desto kortare. Under miljontals år har våra föregångare tillbringat merparten av sin tid i en rik naturmiljö. Trots all den tid som förflutit är naturen näst intill oförändrad. Träd, markvegetation, stenar, vatten, öppna ytor och en rik variation arter och släkten har alltid funnits där även om några arter dött ut och ersatts av andra.

Naturen har genom sin ständigt existerande närvaro blivit människans omfamnande moder, vår vagga och vårt ursprung. Dess frihet från normer, värderingar och attityder gör den överlägsen många andra relationer vi lever med till vardags. Naturen är i denna mening kravlös. Ur biologisk synpunkt är dessutom människans relation till naturen längre och tydligare än till någon annan företeelse i historien. 
Den allt mer urbaniserade samtiden med artificiellt ljus, asfalterade skolgårdar, betongförorter och rigida former, reducerar möjligheterna till relationer med naturen. Förr var det vanligt att sanatorier och andra sjukvårdsinrättningar låg i natursköna miljöer med alla sina unika egenskaper och med sin förmåga att bjuda in till fysisk aktivitet, lek och avkoppling. Idag präglas sjukvården av en enastående snabb kunskapsutveckling som omgärdas av teknisk effektivitet, rationalitet, betong och anonymitet. I en värld där allt fler upplever främlingskap och påfrestning, vanmakt och otillräcklighet skulle vi behöva återerövra vår relation till naturen och inte minst inom sjukvården.

Sedan en tid tillbaka lever vi människor för första gången oftare i tättbefolkade, urbaniserade, miljöer än på landsbygden. Vetenskapliga studier pekar på att detta innebär en ökad stress för oss. Vissa delar av vår hjärna, förknippade med stressreaktioner, påverkas mera i stadsmiljöer än i landsbygdsmiljöer. För barnen i skolan torde de moderna skolgårdarna spela samma destruktiva roll. Asfaltsytor, inhägnader och avsaknad av naturliga lekmiljöer främjar knappast hälsa och välbefinnande. Kanske bryr vi oss en dag lika mycket om frigående barn som om frigående höns.

Med det ökade behovet av bostäder följer ofta tesen om "förtätning", dvs benägenheten att förminska naturområden eller helt ta bort dem. Främst drabbar dessa illdåd människor med begränsade ekonomiska och sociala resurser. Dessutom underhåller den förtätade stads- och förortsmiljön social oordning och främlingskap i tillvaron. Göteborg bjuder dessvärre på en hel del exempel i detta avseende.
Naturens betydelse för hälsa och välbefinnande är underskattad. En resa utmed Mjörns vackra stränder, till Svartedalens fritidsområde, naturreservatet i Delsjön eller ut i Göteborgs undersköna skärgård håller doktorn borta. Det är en upplevelse som både förebygger och behandlar mycken ohälsa och som dessutom är gratis.
Den lågmälda naturen talar bara mycket tyst till oss. Dags att lyssna?

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.