Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Kristian Wedel

Wedel: Manuel Neuer borstar tänderna på morgonen

Häromdagen hade jag tre Manuel Neuer och en Marc-André ter Stegen förtärande isglass i mitt kök. Ronaldo hade gått hem. Ronaldo hade fått en boll på pekfingret.

Det här är ett kåseri. Ställningstaganden är skribentens egna.

Vi pratar om Köge. Min pojke och jag satt hela förra veckan på Hisingen och pratade om Köge. Vi har aldrig varit i Köge. Vi känner ingen åstundan att fara dit.

Köge är en stad på Själland, med 37 000 invånare, en kemisk fabrik och ett stentorg med en skulptur som gestaltar det legendariska ögonblick då Fredrik VII tycks protestera mot en groggnota.

I Köge finns också en troligen ful postterminal som hanterar miljoner paket. Ett av de paket som i förra veckan låg i en säck i Köge innehöll en grå målvaktströja.

Det fanns förra veckan ingen viktigare försändelse i Skandinavien än denna tröja. Den borde ha skickats som diplomatpost eller kärnavfall.

Utöver Köge har vi pratat om Manuel Neuer. Han är ett mer beständigt samtalsämne. Han har varit högaktuell sedan åtminstone början av maj. Manuel Neuer är en mycket fin fotbollsmålvakt. Han spelar i Bayern München. Han är 193 centimeter lång.

Jag hittar på godnattsagor om Manuel Neuer. Jag säger:

– Manuel Neuer borstar alltid tänderna på morgonen.

Kyrkbyns nioåringar diskuterar fotbollsspelare som vinkännare. Jag menar som vinkännare skulle ha diskuterat fotbollsspelare. Jag menar som vinkännare skulle ha diskuterat fotbollsspelare om de hade diskuterat fotbollsspelare som de diskuterar vin.

Majoriteten av Kyrkbyns nioåringar har bestämt sig för att Manuel Neuer är den främste fotbollsspelaren på jorden.

Det är mycket möjligt att de andra pojkarna är av en helt annan art än min pojke. Det är fullt möjligt att de exakt klockan 19.27 varje kväll dricker ett glas mjölk, varefter de borstar tänderna i exakt två minuter och iförd kallmanglad pyjamas går till sängs med en uppbygglig bok av någon författare som har fått Almapriset. Det är fullt möjligt att det bara är min pojke som fäller en bombmatta över hemmet. Det är möjligt att det bara är min pojke som tvingar mig att titta på filmsnuttar där Manuel Neuer till bayersk hiphopmusik motar bollar på alla upptänkliga sätt: boxar, tippar och hoppar jämfota över friidrottshäckar, springer mellan slalomportar, cyklar, skriver autografer och gör allt sådant som en världsberömd målvakt företar sig medan timmarna skrida och nätterna gå.

Kyrkbyns nioåringar diskuterar fotbollsspelare som vinkännare. Jag menar som vinkännare skulle ha diskuterat fotbollsspelare. Jag menar som vinkännare skulle ha diskuterat fotbollsspelare om de hade diskuterat fotbollsspelare som de diskuterar vin.

Det är fullt möjligt att min pojke är den ende som vill vandra längs oxelhäckarna i Kyrkbyn bort till Glenn Hyséns gamla hemmaplan vid Sälöfjordsgatan och krypa genom Gunnebostängslet iförd Manuel Neuers matchtröja.

Det är fullt möjligt, men föga troligt, ty jag har överhört – som de säger i TV4 när de vill förläna sändningen en prägel av kultur – samtal mellan nioåringar.

De vill äga Manuel Neuer-tröjor.

De googlade med min dator. De hällde i upphetsningen yoghurt i tangentbordet.

När det gäller Manuel Neuers tröjor är principen – ungefär – att man antingen kan köpa en officiell tröja som bär hans namn för tusen kronor eller en inoffciell tröja utan hans namn för två hundra kronor.

Tröjorna är i övrigt, såvitt jag kan bedöma, identiska.

Den som köper en tröja utan namn kan i stället få sitt eget namn på tröjan. Man manas att skriva sitt eget namn i beställningsrutan.

Kyrkbyns nioåriga pojkar har finurligen överlistat detta system för global kapitalism.

De skriver att de heter Manuel Neuer.

Den första tröjan kom häromdagen (efter det skandalöst makliga stoppet i Köge). Det var min pojkes. Vi hämtade den på Coop vid Kyrkbytorget. Han blev Manuel Neuer redan i butiken.

Jag undrar om verklighetens Manuel Neuer – räkeln i Bayern München – är medveten om att hans namn i sommar kommer att vara det vanligaste barnanamnet på Södra Hisingen i Schweden.

Häromdagen hade jag tre Manuel Neuer och en Marc-André ter Stegen förtärande isglass i mitt kök. Ronaldo hade gått hem. Ronaldo hade fått en boll på pekfingret. Det artar sig till en varm sommar för Manuel Neuer. Himlen står högblå över Kyrkbyn.

Alla förefaller alltså vara vinnare i denna affär, utom staden Köge. Kyrkbyns nioåriga pojkar är för all framtid negativt präglade på Köge. De sitter och baktalar Köge. En osympatisk stad, där det såsas betänkligt med tröjor. På något sätt kommer det att forma deras världsbild. Köge kommer att få betala.