Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Henrik Björnsson

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Wedel: Får vi se en homerun på Bokmässan?

GP:s kåsör reder ut allt om Jan Guillou, citronkarameller och tryckfrihet.

Det här är ett kåseri. Ställningstaganden är skribentens egna.

I morgon kliver jag ut på Bokmässan. Det är tjugoandra gången för mig. Jag står i GP:s monter på andra våningen. Vi är de enda som har balkong. Välkommen.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Jag har mina rutiner. Jag har till exempel för vana att aldrig bli bjuden på Jean-Claude Arnaults stora kalas i en svit på Hotell Gothia. Jag har en känsla av det inte kommer någon inbjudan i år heller.

Jag brukar redan på fredagseftermiddagen, som god storviltsjägare, ha prickat av alla The Big Five.

Det är Jan Guillou och fyra till. Varje år är det Jan Guillou och fyra till.

Jan Guillou rör sig genom mässhavet mycket kraftfullt, litegrann som en vattenbuffel.

Var tredje timme ger någon mig en tunnbrödsrulle med kyckling. Jag undrar verkligen varifrån de där tunnbrödsrullarna kommer.

Radioreportrar är alltid kortare än vad man tänker sig att de ska vara.

Det är alltid någon poet som bjuder på citronkarameller. Poeterna varierar, men jag tror att citronkaramellerna är desamma, från tidigt 1980-tal, eventuellt från 1970-talet. De (karamellerna, inte poeterna) är mycket välbehållna, de avger en lätt doft av fotogen.

Bokmässan är också en manifestation för det fria ordet. Här är det som lekman ibland svårt att förstå nyanserna. Det är inget att skämmas för, ty tryckfrihets- och yttrandefrihetsfrågor är knepiga saker där det är lätt trampa snett.

Men kära läsare, misströsta inte. Göteborgs-Posten tar sitt ansvar. Här följer en liten sammanfattning av alla svenska tryckfrihetsdebatter de senaste 22 åren.

1) Tryckfriheten skyddas genom Tryckfrihetsförordningen, vilken är en svensk grundlag.

2) Tryckfriheten älskas av alla svenskar utom när den utövas.

3) En del debattörer älskar Tryckfrihetsförordningen så mycket att de inte vill använda den. De vill inte slita på den. De betraktar den som en ömtålig gammal chiffonjé. De anser att det är väldigt olämpligt av en författare att skriva något som kräver Tryckfrihetsförordningens skydd. (Med något avser dessa debattörer i princip alla texter som inte är skärgårdsvalser.)

4) En del debattörer framhåller att de älskar tryckfriheten extra mycket, men att de råkar representera en grupp som har en särskild rätt att inte få sina känslor sårade.

5) En del debattörer som framträder under punkt 4 ovan poängterar att religion inte bygger på förnuft, och att religiösa övertygelser av detta skäl är viktigare än alla andra övertygelser (Exempel på andra övertygelser: modelljärnvägar, Gais).

6) En del debattörer under punkt 4 och 5 ovan tycker emellertid att det är bra onödigt att det finns författare som har en annan religiös övertygelse än de själva, framför allt om den andra religiösa övertygelsen gäller samma gud.

7) En del debattörer som framträder under punkt 4, 5 och 6 ovan har nog aldrig träffat en gaisare.

8) En del debattörer ser det som höjden av omdömeslöshet av en författare att låta sig utsättas för ett brott, framför allt i de fall när någon slår författaren på truten för att författaren har skrivit något som inte har brutit mot Tryckfrihetsförordningen. Om det dessutom omedelbart står ställt utom allt tvivel att författaren har hållit sig inom lagens råmärken anses författaren ha missbrukat sina rättigheter. Författaren är då var mans niding.

9) En del debattörer påpekar då att det kanske är den som slår författaren på truten som är problemet. Dessa debattörer får aldrig komma tillbaka.

10) En del debattörer anser att de författare som utsätts för riktigt grova brott måste vara extra skyldiga. Allra värst därvidlag är de författare som tvingas ha livvakter. Det är otroligt dumt av dem att tvingas ha livvakter. Det är fruktansvärt ansvarslöst av dem att bli dödshotade. Detta resonemang kan vara svårt att följa för en lekman, men i princip beror det alltså på att det finns så kolossalt många viktigare saker att använda skattemedel till än att skydda fundamentala demokratiska rättigheter.

11) En del verkligt viga debattörer lyckas i samma debatt omfatta alla ovan beskrivna ståndpunkter.

12) En del av dessa verkligt viga debattörer framhåller dessutom i ett avslutande inlägg att det fria ordet är heligt och att de vill vrida om näsan på den som skulle våga hävda något annat. Dessa debattörer har då gjort en så kallad homerun - ett perfekt cirkelresonemang - och belönas med applåder och blommor.

Kära läsare, vi ses i GP:s monter på Bokmässan.

Eder städse bevågne

Kristian Wedel