Liksom många andra har jag undvikit att gå till tandläkaren under corona men gör det till sist nu. Det ska inte stickas under stol med att jag varit lättad över denna paus på knappa två år eftersom jag har rejäl tandläkarskräck. Sticka under stol betyder att det är något man gör, även om det kanske inte är smickrande för en själv. Jag erkänner alltså helt frankt. Detta är en bildlig liknelse. Om man kryper under en stol syns man ju fortfarande, alltså är det ingen idé att försöka hymla med det.
Denna gång kröp jag inte under tandläkarstolen, vilket hade givit en viss effekt vid besöket, utan klev modigt upp och lade mig i stolen med pappersservetten med sin lilla kedja förankrad runt halsen. Sedan somnade jag nästan. Jag hörde borren på ett avlägset håll, ungefär som från en byggarbetplats en bit bort. Jag arbetar inte gärna med sovande patienter, hade tandläkaren sagt till mig, men att jag själv inte skulle uppleva något av behandlingen.
Helst skulle någon möta mig efteråt eftersom jag kunde bli lätt desorienterad av ingreppet.
Hon hade gett mig en lagom dos med avslappnande effekt för att göra mig något mer lättarbetad. Helst skulle någon möta mig efteråt eftersom jag kunde bli lätt desorienterad av ingreppet. Köra bil var inte tal om. Tandsköterskan kom ut i väntrummet med en mugg besk lösning som jag svalde. "Sprutan kommer att kännas som vanligt, men det är inte säkert att du minns något efteråt", sa min tandläkare. Jag fick veta att många patienter har sagt detta. Där hade hon emellertid fel.
Jag slumrade till liggande i stolen, avslappnad men med hörseln i behåll, förutom tryckluftsborrarna på byggarbetsplatsen som nu mer lät som ett behagligt surrande, som från en humla om våren. Jag kände mig upprymd och följde intresserat med i samtalet. En mycket spännande diskussion om tandvården i Indien fördes mellan de två som stod lutade över mig med sina slangar och verktyg. Närmare bestämt om ayurveda. Det stod helt klart att de tröttnat på ocklusalt, distalt och mesialt. Allt detta finns ju ändå på röntgenplåtarna. Ayurveda är något mycket mer än tandvård. Det handlar kost, yoga och örter och är en form av indisk läkekonst med rötter så långt tillbaka som till 5 000 f.Kr. En livsstil och filosofi grundad i ett holistiskt perspektiv med vediska utgångspunkter, berättade tandsköterskan, men samtalet här fokuserade på just tandvård. Över mitt huvud bokstavligt talat.
Istället för användandet av tandtråd kom de in på värdet av att använda en så kallad tandreningskvist, en datun. Man skalar av barken på en kvist av naturlig mynta cirka 1 cm upp på pinnen, tuggar på roten och borstar sedan tänderna vita.
Här högg tandläkare in i samtalet och berättade om en bekant som fått tandvärk på ett hotell i Kenya. Det var svår tandvärk, den gav inte med sig på flera dagar. Hotellet låg långt från Nairobi, Kenyas huvudstad, i en liten by huvudsakligen befolkad av massajer med kritvita tänder. Det var flera timmars resa med jeep till närmsta stad, och vem vill skumpa runt i en öken med svår tandvärk? Inte jag, tänkte jag, men sa det inte eftersom jag dels sov, dels hade munnen full av sugande snirklar.
Till slut återstod bara två alternativ, sa min tandläkare. Dricka sig stupfull eller vända sig till den lokale smeden tänkte jag. Fel. Bekanten fick välja mellan en tandläkare och en schaman. Receptionisten rekommenderade shamanen. Han tog schamanen. Det hade jag också gjort, sa tandläkaren och fortsatte borra sig ner genom min mun.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
